Hoppa till innehåll

Vi biter ihop

17 januari, 2011

Det här med hemmalivet är verkligen inte min grej. Och ändå har jag en hel del tid för bara mig själv nu när jag är sjukskriven. Jag har ingen aptit, men när jag väl har ätit något blir jag sötsugen. Försöker dämpa det med att äta mandariner och frukt eller lite kex, men kroppen (Bu&Bä) vill ha mera. Glass i stora lass och godis. Eller pumpakärnor eller vad som helst som man börjar äta. Det är en av de jobbiga sakerna med att vara gravid. Aldrig matnöjd. Fast på rådgivningen sa de faktiskt att det inte är så farligt att äta gott, bara man äter mat först.

Mat ja. Jag saknar skolmaten något otroligt mycket. Hur kan några euros dussinlagad mat vara så bra då, undrar kanske en del? 1. Den är färdiglagad.
2. Man får bröd och sallad i stora lass till.
3. Man äter regelbundet.
4. Det är faktiskt gott.

Nu ska jag sluta tjata om skolmaten. William tjatat om sin välling. Vare sig han vaknar 07 eller mitt i natten, kommer han till vår säng och bokstavligen s-k-r-i-k-e-r efter välling. Och om vi nekar och försöker lugna, skriker han vidare att mamma, alternativt pappa är DUM och börjar slåss. Suck.

Stackars våra grannar (på tal om dem borde man kanske dela ut öronpluggar till dem när Bu&Bä kommer. Här i huset bor många äldre, där barnen är stora och man är noga med att det ska vara lugnt mellan 21 och 07, inte några tvättmaskiner på söndagmorgon osv.. Va poppis vi kommer att bli, jee… ) 😛

Inatt/i morse hade jag verkligen kort stubin. En sån där som räcker cirka en sekund innan jag briserar. Jag sov kanske en timme inatt, max. Kunde inte sova, fast jag verkligen försökte. Och sen kommer W och gråtskriker och slåss. Nej huu, va arg jag blev. Läget lugnade sig lite, en halvtimme senare, men jag kände mig både gråtfärdig och superarg.

Kanske vissa inte är menade att vara mammor utan bara Titanic:ar – varnande exempel? Jag förstår inte varför just jag får tvillingar, jag som är så självisk och egoistisk? De borde komma till någon mamma som väntat på att kunna få barn i fem, sex år och som skulle ha mer tålamod. Men livet funkar inte så, det är ett orättvist lotteri som inte frågar efter vad du vill. Å andra sidan vill jag ju inte lämna ifrån mig varken Bu eller Bä nu när jag vet att de där där! Hur rädd jag än är för förlossning, blod, tarmar, kejsarsnitt och ont-ont, vill jag inte förlora nån av dem. Är det vettigt? Eller är människan lite maskokistisk innerst inne? Ibland undrar jag.

Kanske resten av veckan blir bättre. Jag har fått vila idag. Kanske jag samlar ihop lite tvätt (fast jag tvättat slut på det som behövs just nu) och hökar i tvättstugan en stund. Vi har övning med kören, jag ska hälsa på en väninna och så har jag ett ultraljud att gå på. Det är bra med program och saker att göra.

Dagens låt: Haddaway – Come Back (Love Has Got A Hold On Me)

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. Merja Hänninen permalink
    17 januari, 2011 02:30

    Oberoende hur länge man har väntat att bli med barn och hur väl man än är förberedd i förväg så vet man aldrig vad som väntar än när barnen en gång är födda. Ingen kan förbereda sig ”tillräckligt” till att ta emot en helt ny människa med egna egenskaper och läggningar; tiden får sedan visa hur bra det gick. Det finns inga garantier att dem som väntar länge att tex bli gravida skulle på något sätt bli bättre föräldrar, det kan mycket väl visa sig helt tvärtom och med det erfarenhet som jag har tycker jag att Du har lyckats bättre än väl med att vara en bra mamma till William! Han behöver sina gränser och gränser är kärlek; en enkel sannhet som många föräldrar i dag glömmer bort. Glad väntan även i fortsättningen till er.

  2. Erica Wallenius permalink
    17 januari, 2011 05:03

    Att inte få sova på nätterna är jätte jobbigt!! Kommer ihåg att jag också var jättesur och arg när barnen höll mig vaken när de var mindre. Gubben min han sov minsann och jag själv var dödstrött och grinig. Kan bara trösta dig med att nuförtiden får jag sova mycket bra, barnen låter mig vara ifred:) Det kommer också en dag när William är en trött tonåring som du får sparka ur sängen!!
    Jee, äntligen körövning!!! Jag har väntat och längtat!! Vi ses där.

  3. 18 januari, 2011 11:20

    ”Kanske vissa inte är menade att vara mammor utan bara Titanic:ar – varnande exempel?” – Din blogg är ovärderlig. Tack för den!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: