Vi biter ihop

Det här med hemmalivet är verkligen inte min grej. Och ändå har jag en hel del tid för bara mig själv nu när jag är sjukskriven. Jag har ingen aptit, men när jag väl har ätit något blir jag sötsugen. Försöker dämpa det med att äta mandariner och frukt eller lite kex, men kroppen (Bu&Bä) vill ha mera. Glass i stora lass och godis. Eller pumpakärnor eller vad som helst som man börjar äta. Det är en av de jobbiga sakerna med att vara gravid. Aldrig matnöjd. Fast på rådgivningen sa de faktiskt att det inte är så farligt att äta gott, bara man äter mat först.

Mat ja. Jag saknar skolmaten något otroligt mycket. Hur kan några euros dussinlagad mat vara så bra då, undrar kanske en del? 1. Den är färdiglagad.
2. Man får bröd och sallad i stora lass till.
3. Man äter regelbundet.
4. Det är faktiskt gott.

Nu ska jag sluta tjata om skolmaten. William tjatat om sin välling. Vare sig han vaknar 07 eller mitt i natten, kommer han till vår säng och bokstavligen s-k-r-i-k-e-r efter välling. Och om vi nekar och försöker lugna, skriker han vidare att mamma, alternativt pappa är DUM och börjar slåss. Suck.

Stackars våra grannar (på tal om dem borde man kanske dela ut öronpluggar till dem när Bu&Bä kommer. Här i huset bor många äldre, där barnen är stora och man är noga med att det ska vara lugnt mellan 21 och 07, inte några tvättmaskiner på söndagmorgon osv.. Va poppis vi kommer att bli, jee… ) 😛

Inatt/i morse hade jag verkligen kort stubin. En sån där som räcker cirka en sekund innan jag briserar. Jag sov kanske en timme inatt, max. Kunde inte sova, fast jag verkligen försökte. Och sen kommer W och gråtskriker och slåss. Nej huu, va arg jag blev. Läget lugnade sig lite, en halvtimme senare, men jag kände mig både gråtfärdig och superarg.

Kanske vissa inte är menade att vara mammor utan bara Titanic:ar – varnande exempel? Jag förstår inte varför just jag får tvillingar, jag som är så självisk och egoistisk? De borde komma till någon mamma som väntat på att kunna få barn i fem, sex år och som skulle ha mer tålamod. Men livet funkar inte så, det är ett orättvist lotteri som inte frågar efter vad du vill. Å andra sidan vill jag ju inte lämna ifrån mig varken Bu eller Bä nu när jag vet att de där där! Hur rädd jag än är för förlossning, blod, tarmar, kejsarsnitt och ont-ont, vill jag inte förlora nån av dem. Är det vettigt? Eller är människan lite maskokistisk innerst inne? Ibland undrar jag.

Kanske resten av veckan blir bättre. Jag har fått vila idag. Kanske jag samlar ihop lite tvätt (fast jag tvättat slut på det som behövs just nu) och hökar i tvättstugan en stund. Vi har övning med kören, jag ska hälsa på en väninna och så har jag ett ultraljud att gå på. Det är bra med program och saker att göra.

Dagens låt: Haddaway – Come Back (Love Has Got A Hold On Me)