Han kan ju!
Vår son kan skriva ord! Jag hade ingen aning om att han var så duktig på bokstäver, han har inte velat rita dem på papper förut. Jag vet att han kan dem på sin lekdator, men inte såhär. Kanske man inte märker det mellan allt vardagstjat. 😛 Med en vanlig penna brukar han bara rita runt, runt. Tills nu. Nu kom han själv på att sätta sig ner och skriva. Visserligen skrev han hevonen spegelvänt, men de tre första bokstäverna ur minnet. Och susi vet jag att han kan utantill. Resten av orden frågade han: ”Hur skriver man…?” och vi bokstaverade. Så coolt! Jag är djupt imponerad och stolt. Fast jag kan inte alls ta åt mig äran, det är hans eget intresse som gjort att han lärt sig.
Jag kunde inte en stavelse innan jag började skolan. Varken läsa eller skriva. Jag var så imponerad av de som hade större syskon och som hade lärt sig att läsa. I dagens läge är det säkert vanligt att många barn redan kan en del, när de börjar ettan. Det är bra. Samtidigt ska man inte tvinga ungar att gå så snabbt framåt, om de inte själva vill, tycker jag.
Gubben har skruvat byråer ikväll, jag trixar med sänglampor och försöker hitta plats åt alla våra tallrikar och matsaker i köket. Det ”fattas” ett skafferi. I den gamla lägenheten hade vi ett högt skafferiskåp, från golv till tak, som man kunde fylla med flingpaket, större föremål och plastgrejer, rissäcken, riskokaren och allt sånt. Nu finns det bara mindre skåp och det är jag ovan vid. Hmm, det gäller att klura och fundera. Dessutom måste vi verkligen ha en extra frys.
Jag märker att jag inte orkar som förut. Bara att skruva fast den där lampan, att stå och peta med små skruvar, gjorde mig trött. 😦 Jag tycker inte om det. Visserligen hade jag nyss ätit och fixat med annat i köket, men jag har verkligen vilat idag. Förra gången vi flyttade var William fyra månader och då hade vi hjälp av svärmor som tog hand om honom ibland, så vi kunde fixa och dona i lugn och ro. Det gör dom nu ibland också, fast allt verkar ta längre tid. Så har vi ju en större lägenhet också – och mer saker – fast vi har slängt otroligt mycket.
Jag har haft lite huvudvärk idag, vilket oroar mig. Att ha ont i svanken/svanskotan är ingen fara, jag vet att det beror på att jag sitter lite fel när vi har datorn på ett lågt bort än så länge. Men den där huvudvärken hoppas jag försvinner. Jag vill inte ha havandeskapsförgiftning igen. Eller graviddiabetes! Så jag försöker låta bli att äta en massa godis (lite blir det ju) och glass, som kroppen skulle vilja.
Dagens test:
– gjorde jag via en länk på Facebook. Är du stadsbo eller lantis? Jag är tydligen lite av båda. Jag tycker det är skoj med små tester, där man verkligen ska fylla i alternativ, fast jag vet att de inte stämmer. Den här var dock ganska sant. Jag längtar ofta efter att bo på landet, men en annan del av mig längtar starkt efter Stockholm och storstadsliv.
Oj, kolla gärna upp blodtryck och u-prot på din rådgivning. Om du haft havandeskapsförgiftning under din första graviditet, så får du med stor säkerhet det även denna gång. Risken är dessutom större med en tvillinggraviditet. Under min utbildning gjorde jag praktik på ett universitetssjukhus och på avdelningen för riskgraviditeter hade vi gravida med 22-23 veckor, som drabbats av toxemi.
Jodå, det ska jag göra bara det blir vardag och jag blir lite mer rörlig. Jag kan förstås ta med William och åka buss, men nästa vecka är det dagis igen, då har jag lite mer tid för mig själv och inte bara saker att fixa här hemma eller vara med sonen. Det är också trevligt, men då är det svårt att orka och hinna med.
Jag hade svår preeklampsi förra gången, det var inte alls trevligt, så jag känner igen symptomen någorlunda. Hittills har blodtrycket varit bra och det är jag glad över!
Wau, imponerade av sonen, verkligen! Tänk va de kan, de små!!
Ja jag kunde då rakt inte läsa eller känna igen några bokstäver när jag var så liten! Tiden går framåt och man hänger inte med.