Vidare

Jag är tydligen inte bra på ordning och reda. Jag försöker tillämpa uttrycket ”När allt är kaos tar man itu med det som måste göras först”, men det går långsamt… För oss – nu i flyttsammanhang – betyder det mat, sova och äta. sambon hämtar ännu saker och stretar med gamla lägenheten. Jag ska inte stressa upp sig över alla möjliga småsaker. Jag önskar jag kunde låta bli, men jag lider av kaoset och min egen oförmåga. Jag oroar mig ständigt över att det inte finns plats för saker och ting, medan det egentligen finns plats för vissa saker, bara man orkar ta itu med dem. Jag har inget tålamod, allt ska fixa sig nu, NU! 😀

När jag gick i skolan var det på sätt och vis lättare att komma igång. Jag kände mig så oerhört levande och viktig. Även de nätter jag sovit fem-sex timmar och kom hem från skolan, var jag bra igång Nu under julhelgen hänger man här hemma och får bara småsaker gjorda. Varför är det alltid så? Igår var jag ensam en stund och kunde plocka ur några säckar med kläder i sovrummet, det börjar faktiskt se bra ut där. Jag har också köpt ett nytt lakan åt William, fast han ska få en ny och större säng snart. Jag vet ju att Bu&Bä kan ärva. Jag bara älskar Ikeas barnsliga motiv, sängkläder och gardiner. ♥

William säger att han är lite rädd ibland. För monster och lejon i garderoben och för att vara ensam. Fast det går bättre och bättre dag för dag. Han är ganska uppmärksamhetskrävande, men då låter jag honom vara det, så länge vi själv orkar. Det kommer snart en tid då han inte får samma tid av oss, han kanske behöver den nu i det nya hemmet, fast han säger han trivs här. Det måste ju ta ett tag för honom att vänja sig också.

Han har blivit superbra på att läsa bokstavera och räkna. Jag fattar inte hur han kan, det är nästan skrämmade! Han är tre år och kan räkna till hundra. Och neråt från tjugo till noll. Han kan alla bokstäver, både stora och små, men inte ljuda dem. Han vet att de heter ”Aa, Bee, Cee, Dee” osv. Mycket har han lärt sig via sin Mumindator, där han bokstaverar ord och ibland även kan svara på vilken bokstav eller siffra som kommer efter en annan. Min duktiga, underbara, kramgoa son. Ibland blir jag så arg, så ledsen och besviken på mig själv för att tålamodet tryter. Han kan verkligen procovera, men jag är ju vuxen. Ofta säger jag till honom att jag älskar honom. Det ger sitt gensvar i spontana uttryck:

– Mamma, du är snäll. Jag är också snäll. Ibland är du lite dum, ibland skriker du lite, säger sonen. Eller så får han en att smälta med att bara säga: ”Mamma, jag äääälskar dig”. Han är extra kramig när vi ska lägga oss om kvällarna och det passar jag på att njuta av. Hur länge är det egentligen man får krama sin son så länge och mycket? Inte så många år egentligen. Det gäller bara att tänka på det varje dag, när kramar är vardag. Man glömmer så lätt!

Imorron ska han och och jag åka tåg till Österbotten. Sambon skulle ha följt med, men stannar och flyttar det sista plus flyttstädar. Min duktiga sambon sliter för fullt. Tack för att du finns. Du är 1337 + T. ♥ Jag vet att allt ordnar sig med vår nya lägenhet, jag måste bara få in det i min tröga skalle.

lånat från blogg.vk.se

Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Och förresten så är jag inte ensam om det här, ju.