Fullt upp – och Orange del III

Plötsligt blev det slut på tiden under vardagarna! Jag går i skolan sju timmar, åker en del buss, hämtar sonen, går hem, käkar lite, kramar sonen, kommer på att jag alldeles strax ska till körövningen (alltså inte köra som med bil, utan sjunga ^_^) och sen fixar jag lite med mail-ärenden etc etc. Det är slut på dan! Men det är underbart! Ja, inte att det tar slut, utan att man har vettiga, roliga saker att göra. Jag känner mig så otroligt levande och glad.

Folk har pratat om bloggalan och frågat en massa. Jag har blivit intervjuad av radio X3M och dykt upp på Bloggen.fi:s startsida. Jag har skickat bilder fram och tillbaka, folk i min omgivning har grattat mig och det känns superhäftigt. Tänk, lilla jag, så mycket roligt det har hänt under den här hösten. Jag är rik, jag är tacksam och glad. Jag är faktiskt nöjd med det jag har, faktiskt (kan man säga det i jante-Österbotten utan att nån blir avis eller irriterad? *fniss*). Det jag däremot inte hinner med är att städa och fixa hemma, lika mycket som jag kanske borde. Men vet ni vad, ett ostädat hem är tecken på att jag har andra, viktigare saker att göra.

Det är mycket på gång i skolan också. Vi ska snart ha prov i Rengöring och desinfektion, mikrobiologi och aseptik. Fast inte alla tre samtidigt. Såklart har vi prov dagen efter den enda julfest jag ska gå på. Jag tänker läsa – och gå i alla fall. För jag har lärt mig att jag läser det jag orkar, sen ryms det inte mer i skallen. Det har ju gått (oväntat) bra ändå. He ska gaa!

Ikväll funderade jag på det faktum att jag ska bli tvillingmamma. Fattar ni, det kommer två?! Ja, det är bra om ni fattar det, för det går inte in i mitt huvud. Jag kommer antagligen inte ens att förstå det när de kommer ur mig. Med William kände jag bara: Var kom han ifrån?!? …trots att jag känt honom, sett UL-bilder och burit honom. Hur ska man lära sig älska två främmande barn? Fast… *fniss* de kommer ju inte att vara främmande sedan, det känns bara så nu. Det kommer att bli otroligt spännande – jag är fortfarande helt hajpad över hela grejen – så hajpad att jag har glömt bort hur hemskt det är med skrikande barn som inte sover. Kanske det går bra ändå? Vem vet, det kan ju faktiskt gå bra? 😀

Kvällens bilder kommer från Åbo centrum. Vackra Åbo. Vi bor kanske inte kvar här när twinsen kommer. Vem vet.