Två små hjärtan
Varje morgon när jag går till skolan, kliver jag av bussen vid Petrea-enheten och strosar genom Axparken. I morse låg dimman kvar i den sänka, där parken ligger och den disiga luften var sval och krispig. Om nån skulle ha sagt att Mårran hade varit där, skulle jag ha trott på det. ^_^ Det var kallare än i övriga delar av staden och träden spretade lite spöklikt upp med sina bara kvistar mot den ljusa morgonhimlen. Alldeles tyst och vindstilla var det. Lönnlöven som dalat, hade fått silverkransar av frost. Åh, det var så fint.
Idag började den egentligen utbildningen, för oss som blivit valda till fortsättningen. Fast det känns inte som en början, eftersom vi redan haft en massa teori och ett par tenter. Vi började morgonen med s.k. tunnelmakortit. Alla skulle välja ett kort med fina fotografier och hitta på en liten historia om kortet, förmedla en känsla eller tanke om funderingar inför den kommande utbildningen och mål. Jag valde ett kort med en stenig trappa, som ledde upp till något slags ljus. Man såg inte var det ledde, men man såg ljuset. Så känner jag det.
Egentligen tänkte jag mest på tvillingarna och hur det ska bli, vackra, ljusa tankar. Fast det sa inte det inför klassen. Jag har varit glad och stolt idag, jag är ser fram emot att bli mamma igen. Det är tankar som är nya för mig. Jag kände inte alls så, när jag först fick reda på att jag var gravid. Jag hade inte längtat efter att vänta barn, jag mindes bara det jobbiga med William när han var pytteliten.
Nu väcks nya tankar, tankar som är hoppfulla, glada, ivriga och förväntansfulla. Jag har tack och lov glömt de värsta skriknätterna, precis som man glömmer smärta. Och det är en fin känsla. Jag vet att smärtan kommer tillbaka, men det bryr jag mig inte om nu. Den kommer ju inte än. Jag mår bra, jag har den stora fördelen att få studera nästan gratis (tack vare vårt fina stödsystem från Kela) och jag får färdiglagad mat i skolan. Jag får träffa kompisar, får ha rutiner och inte bara vara hemma med barn. Visserligen krävs det saker av mig, men inget oöverkomligt. Jag är 1 av 1000 som får tvillingar, det är så otroligt coolt. Jag bär på två små hjärtan inom mig. Sånt är stort.
Dagens materialistiska måste: Jag har äntligen en ny, extern hårddisk. 160 GB HDD har jag fyllt på min bärbara dator, främst med bilder. Skönt att få nånstans att göra av dem.
Bittes blogg 
Vad o var studerar du?
Jag studerar på Turun ammatti-instituutti. Det är en arbetskraftspolitisk utbildning (visst heter det så, työvoimakoulutus) som går enbart på finska. Till instrumentskötare. Jag tänkte jag skulle slå två flugor i en smäll och lära mig alla finska termer som behövs i yrket (plus bättra på mitt talspråk) och det går ganska bra. Förutom att det blir en paus i studierna om nån/några månader.
Ihanaa että osaat ja nautit kaksosista mahassasi. Itse en osannut, vaan pelko kaikesta oli rinnalla koko raskauden ajan. Ja sitten minun kaksoset päättivät että mahasta oli päästävä pois jo raskausvkolla 32. Tuntui että raskaudesta jäi jotain kokematta. Kuten jäikin esim loppuraskaus jne….
Nauti täysillä mahastasi ja pikku kirpuista mahassasi. Onnea myös koulun jatkosta. Mukavia syyspäiviä sinulle 🙂
Det måste vara konstigt att få barn så tidigt. Det rör dessutom om så mycket i livet, saker som man inte räknat med.
Jag tror att mycket har att göra med att jag slipper vara hemma på dagarna. Och efter att jag fick beskedet om att det var två – och inte ett barn – har jag varit gladare av nån konstig orsak. Det kanske var så att jag väntade på detta undermedvetet? Fast ibland oroar man ju sig för vissa saker, sånt som är praktiskt och sånt som hur man får plats för alla småttingar i en bil… och man undrar om man nånsin för sova mera eller kommer att klättra på väggarna efter att de är födda. Sen funderar man också på ifall de kommer att vara friska. Jag vågar inte ta något för givet. Därför är jag än så länge bara glad. Ovisshet är ibland en lättnad! Tack förresten.
De är ett nöje och en glädje att läsa din text och märka att du mår bra.De är bara att njuta av känslan,som du säger kommer de säkert jobbiga dagar,men det tar du sen när de kommer.Älskar detta att du kunde tänka dig att Mårran lurar där i kölden.
Må bra och var rädd om dina familj och Bu och Bä
Tack Barbro. 😀
Kaikella on tarkoituksensa myös sillä että Sinä saat kaksoset. Ja se ihmetys ei lopukkaan. Itse vieläkin ihmettelen että minulla on kaksoset,niin ihanaa. Heidän kehitystä on mahtavaa seurata. Ja kuinka he ovat niin tärkeitä toisilleen. Potalle ei voi mennä istumaan ennenkuin velikin on potalla. Asioita ei kannatakaan murehtia etukäteen koska uskon että päivä kerrallaan on paras keino selvitä arjesta. Monia asioita murehtii ja pohtii kuten juuri miten kaikki mahtuvat autoon. Mutta usko minua te mahdutte ja hyvin. Mekin kaikki 7 mahdumme,tosin meillä on tila-auto.
Elämä on juuri niin ihanaa kuin itse haluaa. 🙂 🙂
🙂 Tack, det var fint sagt. Och det gäller ju dig med! Det är mycket man inte vet om, men det här är i alla fall inte vårt första barn/våra första barn, och det är jag glad för. Många pratar om just den där sammanhållningen bland tvillingar, det är något alldeles speciellt, men naturligt. De blir väl vana vid att den andra också ska göra på ett visst sätt och det har säkert sina styrkor i många avseenden. Det enda jag egentligen är rädd för är att de inte ska sova – alls – men samtidigt finns det ett lugn inom mig som säger ”var inte rädd, det ordnar sig” och jag har ingen aning om varifrån den där styrkan kommer, men det gör mig glad! Kanske lite erfarenhet, kanske nån slags intuition.
Härligt med stor bil och mycket plats! Barn är så viktiga och de är vår framtid. Även om de ibland ger oss gråa hår och man bara vill dunka huvudet i väggen! Men sånt är livet! 😀