Hoppa till innehåll

Peta, peta

22 augusti, 2010

Jag trodde att William skulle ha kommit förbi den där peta-in-en-grej-i-trånga-utrymmen-åldern. Man har ju dragit på munnen åt berättelser där barnet har petat in en smörgås i DVD:n eller Lego i brödrosten. Jag ska tala om att det inte är nåt skoj alls!

Av nån anledning har W börjat peta in en massa saker i de minsta utrymmen nu. Bara den här helgen har han försökt peta in en träpinne i Xboxen, för han sa att det var en sladd (aargh!!! Inte xboxen, akta!) och tryckt in en leksaksbil i en stor högtalare, i det där hålet undertill. Nu senast drog han loss sex pyttesmå däck till sin favoritsopbil och petade in dem i hålen på motionscykeln, där man ställer cykelsadelns höjd. Hoppas att däcken inte ställer till med nåt inne i cykeln… Självklart kommer han att vara ledsen när han inte hittar eller får fram dem, men nu får han skylla sig själv – faktiskt. Det enda dumma är att han antagligen inte lär sig något av det.

Och vem vet vad mer han petat in nånstans. Jag får dubbelkolla tvättmaskinen, ugnen och alla saker jag använder nästa gång. Hur var det nu… egnas ungar men andras barn .. ?

Sen säger han att han har päronrumpa och att jag har paprikabröst. Hmm, vissa böcker som man i början tyckte var roliga att läsa för honom, lämnar tydliga spår!

 

 

 

 

 

 

 

När han inte petar in saker, leker han hoppslott i sängen eller stampar på sin pappa. Fast okej, i det senare skedet finns det en viss uppmuntran till lek från faderskapets sida.

httpv://www.youtube.com/watch?v=jspql4-Q4xg

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. annepauline permalink
    23 augusti, 2010 02:30

    Men vad läser jag: Du väntar barn! Jag säger GRATTIS! Klart att det blir motsträviga känslor, och konstiga känslor och ”nej, nej, vill inte” och ”nej, nej, orkar inte ” känslor, men konstigt nog rättar det till sig rätt hyfsat med tiden i alla fall. Jag kan inte tro annat än att det här kommer att gå super-bra även om det här med medicineringen ställer till extra bekymmer.- På tal om att peta in grejer överallt, jag petade in en ärta högt upp i näsan när jag var liten. Den svällde väl så småningom så det började låta konstigt när jag pratade. Så småningom blev jag tagen till läkare, heheee, det var inte första gången han hade varit med om detta, han satte diagnosen ganska omgående.

    • 23 augusti, 2010 04:06

      Hej – och tack! Det som oroar mig mest just nu är 1. Är barnet friskt? och 2. Hur ska jag klara av att vara hemma inom dessa väggar utan att få jobba såhär länge till?
      Fast det ordnar väl sig med tiden. Man förändras ju tillsammans med tiden och alla saker som sker. Än har jag dock inte gjort det, men man märker väl inte det på en gång.

      Ojdå, tur att det inte blev nån infektion eller nåt annat knasigt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: