Treårskalas

Idag har det varit treårskalas hemma hos oss! Tänk att lille man blir store man sådär snabbt. Fast när man tänker efter är det inte sååå snabbt. Det har hänt en massa saker här på vägen och mycket har redan fallit i glömska. Det märkte jag, när jag kollade min gamla blogg. Fastän bilderna saknas, finns ju texterna och tankarna kvar.

Tankarna idag borde ha gått helt till lilleman, men egentligen har de snurrat åt helt andra håll. Jag funderar mycket. På livet, på förgängligheter, på krämpor, på allvar, på var mammors roll är och hur olika personer är. Det är deep thoughts här, verkligen. Jag tänker också på den annalkande hösten och vad jag ska göra. Tänker speciellt på ett redaktörsjobb jag sökte, men inte fick. Visserligen var det bara ett vikariat på två månader, men det hade varit roligt. Livet är det som passerar medan vi funderar på annat.

William ville inte fira idag, till en början. Och han blev rädd och omtumlad när vi sjöng ”Ja må han leva!” åt honom. Han gillar inte alltid när man sjunger, han måste liksom själv få bestämma det. Den här gången var farmor, farfar, mormor och morfar och en moster på plats, så det blev ett riktigt kalas.

Jag hade bakat en busstårta, 32:ans buss. W fick själv välja vilken nummer det skulle vara och 32:an är den vi ofta tar.

En klok bekant sa till mig (eller kommenterade i bloggen för länge sedan) att det borde vara så att när barnet fyller ett år, får det en present. Två år – två presenter. Tre år – tre presenter. Det skulle räcka, och det är sant. Fast i år blev det faktiskt inte så megamycket presenter åt William, vilket jag är glad för. Det enda jag själv stör mig på, är att jag skulle vilja ha fler Brio-tågdelar/-saker, men sånt kan man ju samla lite sådär på sidan om bemärkelsedagar. 

William hade länge sagt:

”När jag blir trii år fåår ja en Volvo gräävmaskin 60 C.”
(samma som i boken om Halvan och grävskopan.)

 Det blev ingen Volvo, men han var glad åt Cat:en!
”Jag får leka med grävmaskiin, he e Williams grävmaskin!”

PS. Det stör mig när folk skriver ”tre års kalas”. Jag vet att det är vanligt och man ska inte vara en besserwisser. Särskrivet betyder det ”kalas i tre år”. 😛 DS.

PPS. Imorgon åker J-syrran och föräldraskapet hem igen. Det är med blandade känslor. Bra med vardag, bra att vara själv efter så mycket packande, resande och flängande hit och dit, men ibland önskar jag verkligen vi bodde närmare varandra. DDS.