Bråda tider
Tänk att man inte har tid att blogga när man har ledigt. 🙂 Det har varit bråda dagar nu senast. Jag befinner mig i mitt Österbotten, mitt ute på vischan bland härliga blomster, en massa ogräs, fuktiga ängar och varmt väder. Pust, 26 grader och svettigt varmt. Men det är väldigt skönt med värme och sensommar i alla fall! ^_^
Ikväll har jag bland annat träffat Elovena, det var mycket gemytligt. Tack för pratstunderna, vi har pratat om allt möjligt. Vi har mycket gemensamt! 😀 Jag har även provat syrrans snygg-vespa och drömt mig tillbaka till tiderna då man luktade moppebränsle i håret och med all makt försökte få min stackars Tunturi att gå fortare än 31 km/h. Det gick – ibland. När det var medvind och nedförsbacke. Då gick den i 35.
Nu är det andra tider. Det går lite fortare och mopparna är snyggare. Men handbromsarna sitter ju fel! Bakbromsen ska ju sitta under vänster fot, inte där kopplingen ska vara. 😛 Tydligen sitter det kvar mycket MC i blodet, mer än jag trodde. Och var är växlarna? Minst fem ska det vara. Fast det är väldigt skönt att man inte behöver blanda eget moppebränsle längre, när man köper, utan att det finns ett separat oljetråg. Vissa saker blir faktiskt bättre med tiden. (Okej, ganska många.)
Det enda som stör mig är att jag fortfarande är förkyld. Hur kan det gå över en vecka och jag har fortfarande såhär kraxig röst? Det går framåt, jämfört med Tysta Dagarna, men som vi skulle säga på dialekt: ”He e noo knaapert”.
Imorron ska vi ha filmkväll. Skojskoj. Får ladda upp med lite popcorn eller morotstavar. Om jag orkar. Kanske jag bara tar en mysig filt. 🙂
Kommentarer är stängda.
Bittes blogg 
Jag fick aldrig ha moped… ändå har jag inte kommit mig för att köra barnens mopeder. Bara provat lite. Konstigt.
Du gör ju andra saker. Min mellansyrra har inte heller haft moped och aldrig saknat en sådan.
Ojojoj! Mopedtiden var den bästa tiden. 🙂 Suzuki pv 98 som även den krävde medvind och nedförsbacke. Minnen minnen…
Åh,.. haha, PV, vilka minnen! Mina kompisar hade såna och jag skuttade på min Tunturi Hopper (som var en ovanlig modell, men helt ok). Och min moppe var långsammast. Vi var ZZ Top. 😛
Tack själv! Det var snudd på en hisnande känsla att se dig där mitt i vimlet; knappt man kan tro det är sant att jag träffat min bloggar-idol på riktigt. 🙂 Jag är redan hemma i min vanliga omgivning, du har lite kvar av din vistelse. Ta det nu lugnt med moppen 😀 och hoppas din röst blir i sångskick snart. Fast jag tyckte det gick bra att prata med den röst du hade också. 🙂 Vi hörs!
Voi, va snällt sagt av dig. Det var roligt att språkas. 🙂 Hoppas ni hade en trevlig vistelse, det hade jag/vi. Nu är det dags att åka söderut igen. På återseende. 🙂