Idag…

Denna dagen ett liv. Suck.

 (Obs, konstnääärlig bild, här ser jag alltså sådär lite deppad och eeemo ut. :P)

Googlad bild

Herre, ge oss vatten. (Jag menar det, det har regnat, men alldeles för lite).
Det kommer en massa moln, men inget ur dem!

Ja, jag vet, jag bör inte klaga. Snart blir det —>

Jag var inte på plats när tålamod delades ut.

Jag har tre amigurumiprojekt på gång, som jag har svårt att få avslutade. Jag försöker samla mig, bara göra det, men det går trööögt. Lusten och inspirationen är nada. Ingenting. Så jag väntar. Men på vad?

Dagens bästa:

William och jag satt på balkongen. Han frågade vad gjorde. Jag sa att jag funderade och att jag var lite arg. Jag tror det är bra att prata om sina känslor med barn. Han kramade mig. Och sen gav han mig en puss på benet.

”Mamma, jag krama mig, du blir glad. Å pussa dig. Mamma, he e int faaligt, jag är nära dig, jag far int na langt”.

Sen frågade han vad jag hade i mitt halsband. Där hänger ett hjärta med en tillhörande nyckel. Jag förklarade för honom att om man tycker om någon mycket, kan man säga att man har en nyckel, som passar i hjärtat. Att det är något fint.

”Passar Mee-ams bilnycklar?” frågade han sen. ❤

Bilden är inte från idag

Mitt söta, lilla, underverk, min pussgurka till barn. Hjärtat smälter ändå när han säger såna där saker. Jag vet inte varifrån Arget kom, pms kanske? Det var bara där på kvällen, oprovocerat, tillsammans med Rastlösheten. Jag hoppas jag ryms med i den där nya Arbiskursen… så jag kommer mig för att göra saker (nej, jag ska inte ge upp mitt sjungande, var inte orolig mamma eller nån annan! Bara utöka.)