Fullt ös

Egentligen bloggar jag väl för mycket. Egentligen har jag ju inget vettigt att skriva om. Egentligen skulle jag bara skriva om hur hemsk natten var, hur trött, gnällig och less jag var på allt, när Isaac började gråta och vägrade somna om, halv fem i morse. Och jag var verkligen skitsur, bitter och trött, trött, så in i bängen trött. Sju bajsblöjor senare undrade jag när den här gråusla dagen skulle ta slut. Det är klibbig mat överallt. På mina kläder, på ungarnas kläder, på bord och stolar. Lite sol! Kan man inte ens få lite sol?

Nej, det blev inte sol, men det blev mer sömn. Sen släppte allt. Sömn är nyckeln till lyckan. Man orkar höra så mycket tjat och gråt, man orkar bära, byta, trösta, lyfta, underhålla på ett helt annat sätt. Och egentligen är det just underhållning som är svårast just nu. Vad gör man med två åttamånadersbebisar? Jag antar att sömnen blir hackig och orolig just för att det är så mycket som händer, för att de vill upp, upp och runt, runt. Vi har för länge sedan kommit bort från mjölk på natten, men vissa gånger har vi fått återgå till det. Inte så många, för det blir lätt en (o)vana.

De får något vilt i blicken när de ser något de måste ha. Milja drar sig framåt och Isaac sprätter med armar och ben för att ta sig fram (vilket han oftast inte kan, än). Kamerabandet är sjukt intressant. Och mycket bra att bita i. Isaac säger ”DITTA!” när det är nåt han verkligen gillar.

– Ja, titta, vad är det! svarar jag.

Nån gång framemot eftermiddagen vaknade vi till liv. På riktigt liksom. Jag kockade mat och slapp truga mat mot stängda munnar. Isaac totalvägrar burkmat om han inte är superhungrig. Jag fattar inte hur man kan stänga munnen sådär snabbt. Han låter sig inte heller luras av nån leksak eller skratt och skoj. Men mammas mat, jotack, det går. Jag borde kanske gör en kokbok för barn? Det skulle vara grymt roligt. Då skulle man bli en författarbloggare, som andra finlandssvenska bloggmammor. Uppriktigt sagt, vore det roligt, men jag skulle hellre skriva om något som inte krävde så mycket noggrannhet som barnmat.

Idag kokar vi kött och grönsaker. Och fryser in till fyra dagar framåt. Små nyfikna händer vill gärna vara med.

Jag springer runt som Lilla My idag. Och ibland leker jag att jag är hon, pratar muminsvenska och sätter armarna i sidorna. ”Nej, nu trooor jag faktiskt att jag ska gå och fråga min syster, Mymlan vad hon tycker om den här saken!” William gillade inte det förut, han tyckte väl det var pinsamt, men nu tycker han det är kul.

När Isaac och Milja sover, stannar jag med William. Bara han och jag. Vi ser på Byggare Bob, Katten och datormusen, bygger trafikmärken och skrattar åt stolliga sparvugglor i Uteliv. Det är så skönt att vara med min stora kille ibland! Det känns så enkelt, när det bara är vi två! Vi pratar, funderar, klurar på världsproblemen, kramas. Låter honom vara den lilla killen ett tag, för det behöver han också. Han kurar ihop sig i min famn. Fina killen. Det är skönt att inte bara vara tvillingmamman ett tag.