Saftkalas

Det blev en tågbane- och saftkväll när vi fick besök av mamma J och hennes glada killar stora K och lilla R. R är ungefär ett år äldre än Isaac och Milja. Allra roligast var det att sitta i köket och käka en massa polis- och muminkex.

K är nästan lika gammal som W och de trivdes bra tillsammans. Lilla R ville vara med och leka, och han fick faktiskt vara med ganska länge, innan de ”stora” killarna tröttnade och tyckte att han tog för mycket saker. Visst är det märkligt att sådana saker som är så tråkiga att leka med, får nytt liv så fort nån annan vill ha dem? Åh, jag har det där ännu i färskt och kliande minne från min egen barndom. Jag var ganska egennyttig och försöker därmed att inte överföra allt detta på mina ungar, för det är så svårt att bli av med!

Roligt hade vi!

”Milja är så söt och snäll”, sa William. Ja, Milja var snäll, hon åt vindruvor och majskrokar (alltså, Maissinaksu heter det i Finland, men jag tycker majskrokar låter så roligt, så jag vill använda det ordet istället! :D) så det stod det härliga till. Lilla R tyckte om att rada krokarna fint.

Sen blev hon ledsen och jag tog henne i famnen. Två sekunder senare drog hon omkull saftkannan med cirka en liter saft och kalaset fick ett snabbt avslut. J och jag flabbade lite, jag torkar golv och barn. Vilken tur, vi fick ett rent golv i alla fall! 😀 Det var annorlunda att ha fem (små)barn i huset. Det är tur att vi inte är fem ungar i den här lägenheten, det skulle nog kännas trångt. Tack för besöket, vi ses! 😀