Bloggerskan från Suddigheten
Idag kände jag mig som henne jag sett på TV: Armbryterskan från Ensamheten. Förutom att jag inte är nån armbryterska.
Vi säger hej Plattland och svalkande vindar från de vida viddernas land. Åh vad jag har pratat idag. Man får pratdiarré när man inte är så van att ha folk runt sig. Och så över jag min finska, det är bra att hålla den levande. Det var över tusen människor i samma tåg. Jag visste inte att så många fick plats! Trevliga konduktörer, men fy sjutton för dyrt kaffe. 2,20 för en kopp, rena rånet!
– Det är vackrast när det skymmer, tänker jag och ilar ut med kameran, så länge det finns lite dagsljus kvar. Och det var vackert. Kanske för att man är extra nostalgisk över att man inte här här varje dag, kanske för att det bara är fint.
Sen provade jag mammas muddar. De här har inte jag stickat. Jag kan inte sticka in pärlor såhär fint.
Och så klappas det katt. Bambam!
Lite klapp av iPad blev det också. Så stor den är. Hmm, en sån vore inte fel.
Imorron är det sju månader sedan. Sedan det här, det plötsligt väldigt avlägset. Väx inte så fort, ni är mina supersmå bebisar! Iiik iiik!
Såhär såg det ut då. Fast jag är samtidigt så glad att de växer och är friska. De små liven, de små underverken. Ibland vill jag stoppa tiden, andra dagar – verkligen inte! 😀
Njut av helgen, det ska jag!
Bittes blogg 
Ja de växer så de knakar, de små.
Jag önskar nog personligen nu att tiden kunde gå en aning långsammare…
2,20 är okej för en kaffe! Om det skulle vara gott vill säga… Nä, jag är lite allergisk mot VRs priser jag också.
Hur fungerar det förresten att få upp alla med tåg? Jag minns att vi har kämpat med barnvagnar, bilstolar och younameit in i rullstols-vagnen och ut igen och så tågbyte i Seinäjoki ännu till och då är det bara ett barn som ska med! Eller blir det lättare med mängden? 🙂
Nja, jag tycker inte det. 😦
Den här gången reste jag faktiskt ensam. Två dagar bara till mig själv. Det var en slags present av sambon och svärmor. Men förra gången jag åkte var det lite knöligt. Det går bra så länge det är ett Intercitytåg, och bilstolarna tar jag inte med. I det fallet blir det nog inte lättare med fler, men allt går med lite våld och vaselin. Typ. 😀
Jag satt här och tänkte ”…har inte Bitte lagt in en bild på Bambam, haaaar hon inte det?…” Men se, det hade du! Finaste frassin!
Jadå, jag tänkte faktiskt lite på dig. 😀 Frassen blev väldigt glad och tillfreds efter en avmaskningskur, så han sov halva morgonen med mig. Det hör inte till vanligheterna!