Höstmysigheter

Så länge vi bodde mitt i stan, kunde jag promenera hem med William i vagnen, och han fick fortsätta sova efter babyrytmiken. Det var perfekt – man kunde äta i köket efteråt – och så fick man en promenad hem längs ån.

Det går faktiskt lika bra nu, om man åker buss! Bebblorna blev väldigt trötta efter musikgruppen och slocknade på bussen hem. Så kunde jag ta mig en macka och meddaskaffi, medan de små liven vilar. Vagnen ryms nätt och jämt ut på balkongen. Vi pratade just om det, efter musikgruppen, att balkongen är en sådan plats man lätt glömmer bort att mäta, när man skaffar vagn. Vi hade bara tur.

Och det är lugnt här ute. Inga blåljus och siréner, ingen som ropar och skriker. Bara vindens sus i träden, lite solsken och lite höstvibbar. 13 plusgrader. Jag saknar sommaren, men det är fint med höst också. Tänk om det skulle finnas två somrar, sen lite höst och en kort vinter, sen skulle det bli två somrar igen, skulle inte det vara bra? 😀

Jag är så glad att de sover samtidigt en liten stund. Då hann jag plocka lite i köket. Tills Milja vaknade och fick joina mig. Tillsammans blir vi Fantastiska Bloggteamet. 😀

Har ni förresten sett att vardagsglädjen vinner stort över urkdagarna! Hurra för det! Glädje > Sorg, det är lyx i sig.

Dagens coola bild. Den här är inte min, utan lånad från en vän via Online Stickcafé-gruppen. Det coola är att tjejen, som heter Annalena, har färgat det här garnet själv – med röd flugsvamp! Och jag som alltid trott att att den var röd. 😀

Förresten måste jag passa på att skjuta in att man blir ganska mör i armarna av att dansa runt med en unge på var arm. Men det är roligt och så länge jag orkar och de tycker det är kul, ska jag hålla på! Och så länge ryggen orkar.