Efter helgen

Jadå! Vi är hemma! Jag har desperat sökt efter tid att blogga under dagen, nu när man äntligen är tillbaka i sitt egen wlan och med egen dator (♥) men det är fullt upp. Och fullt upp på ett bra sätt.

Det är skönt att vara borta, men skönare att komma hem när man längtat sönder sig efter sina barn! Jag vet inte hur många gånger jag har tagit fram mobilen och tittat på mina barn. Man får också en viss distans till sitt liv, till sina barn, till allt, när man betraktar det genom andras ögon eller med eftertanke. En eftertanke man bara kan få när man inte är hos ungarna.

Superfammor och -faffa har varit med ungarna när vi varit borta. Eller ja, William äger faffa, tror han. ^^ Fammo sa idag att hon tyckte att Isaac verkat nedstämd, liksom ledsen. Jag förstår precis vad hon menar! En annan gång, när han hade utslag, tyckte jag samma sak – att han såg ledsen ut och jag trodde jag hade blivit knäpp som inbillar mig nåt sånt. Men det kanske är så? Att han är med tyst, mer tystlåten, lite introvert, om man nu kan säga det om en bebis. Han är den som visar störst känsloregister av ungarna, fast han är så liten.

Ikväll har jag kramat och kramat och vaggat och pussat och matat barnen – och när Milja somnade (fast hon brukar vara den som alltid är ledsen längst och vill somna i famnen) – tog jag Isaac intill mig och bara borrade ner näsan i hans mjuka nacke, i hans hår och små händer som kniper och rör vid mig. Han hade svårt att somna, för han log varje gång han såg på mig och ömsom var han lite ledsen för jag-vet-inte-vad. Så jag strök hans ansikte, hans mjuka kinder och panna. Pussade och pussade honom. Han vände sitt ansikte mot mitt och liksom tryckt in det mot mig. Ljuvliga lilla barn!

Måste ju bara passa på att visa lite fler bilder från helgen också, eftersom jag sitter vid en dator med större skärm nu, så det är lättare att infoga bilder och peta in text.

Vi har inte bara varit i Stockholm, vi har figurerat på andra ställen också. Bland annat var vi i Vasabladet och ÖT i helgen. Det är förresten ovant för mig att säga ”ÅUCS”, fast jag borde det, när jag är så van att säga TYKS.

Och så har jag haft ett finger med i de här sockorna. 😀 Va skoj att de passade! 😀

Jag skulle gärna ha det där badrummet som hotellet hade. Först tänkte jag: ”Tvätta bebisrumpa i ett sånt där handfat?” Sen kom jag fram till att det kanske inte vore så tokigt ändå. Det sitter ju fast! Och golvvärme! Och regndusch!

Regn var det i morse också, och regnbågen gick ner så fint i båten. En brandgul himmel mötte oss i Åbo. Och så visste man att det blir regn under dagen (…morgonrodnad slaskig hatt…)

Regn! – Var det inte i Stockholm på en lördag som inte hade kunnat vara finare!

Turistbilden.

Genast efter att jag tog den, var det nån som kom fram och frågade:

– You want me to take picture?
Nej, jag vill hålla i min egen kamera, tack.

Det åts fläsklägg. Ja, hjälp va jag åt! Och jag åt och åt och det tog aldrig slut. Med surkål och knödel till. Gott, men jag orkar inte en halv gris. 😀

Jag fick med mig mina retrokoppar! Hurra för Coop Nära!

Och lite nördgodis.

Spegelbåten Galaxy.

Hemma med älskade barnen! Ja, de är mina armbojor, men mina älskade armbojor! Och jag som hade tänkt sticka och hinna med så mycket under resan. Bah! Det var inte många varv jag hann. Istället spenderade jag tid med Mika, träffade några kompisar och gick, gick, gick runt i stan så jag fick skoskav och ont i ryggen.

Borta bra, men hemma bäst, blir denna veckas tema, då man inte har nån stress att behöva vara här eller där, utan bara att koka mat åt sina barn, byta en massa blöjor, trösta och vagga, inte lyssna på nåt diskodunk när man ska sova (eller motorbuller från båt) utan sova i egen säng utan kappsäcksliv. Det är faktiskt skönt med vardag!