Rösten och knipen

När man är fem månader finns det en massa roliga saker att göra. Som t.ex. att peta på allt man kommer åt. Och knipa, åh va mysigt det är att knipa åt riktigt hårt i mammas hals eller i underarmen och liksom borra in små vassa naglar i huden! Eller dra i näsan så morsan tappar fokus med kameran! 😀 Och det här petandet avtar ju inte precis. Det är kanske nu man borde börja inför den här fingermaten, så de skulle peta i sig något nyttigt?

Fast Milja sitter inte sådär jättebra, hon ramlar fortfarande lite lättare åt nåt håll. Och så – skäms – har vi faktiskt bara en matstol än så länge. Vi håller mest till på golvet. Ingen trillar ner där. 🙂

Hur går det med ätandet då? Jodå, det går ganska bra. Hittills har jag gett mest batat med diverse grönsaker och potatis. Och så har vi börjat med kvällsgröt. Det har en strykande åtgång. Gröt tänker jag inte koka själv, jag köper faktiskt pulver. När de blir lite större, kan man koka vanlig havregrynsgröt. William kallade det för ”nalli och bäre”, eftersom han ofta åt gröt med fruktpuré till.

Det enda problemet är att de blir så nöjda att de somnar tidigare än vanligt och således blir hungriga klockan fyra på natten, istället för att sova till sex eller sju. Fast det är ett lyxproblem, jag vet. Och det är ju bra att de somnar tidigt. Däremot är man lite groggy när de börjar drilla den där tiden på dygnet. Eller bajsar klockan fem på morg.. ursäkta, natten. Uuurk. Jag är ingen morgonmänniska, fast jag klarar mig med mindre sömn numera.

Flera har sagt att de upplevt att deras barn/babysar har varit mest harmoniska och lugna vid fem eller sex månaders ålder. Jag vet inte om jag håller med. Kanske när det gäller Isaac. Han är väldigt nöjd med lite. Och tystare. Han betraktar saker. Skrattar lätt. Älskar sin sitter eller famnen, förstås.

Milja, däremot, vilken röst hon har! William sa i somras att ”Milja är en liten kvinna”. Han säger också att hon är hans ”lille vän!” oftare än han vänder sig till Isaac, även om han tycker mycket om dem båda, det märks. Men huu, vad den här lilla kvinnan kan skrika gällt och pipa som en kanariefågel! Och ofta! Är det nåt tjejdrag? 🙂 Det måste ju vara det.

Vi fick förresten en present från Citymarket häromdan. Jag har bara glömt att hämta ut den. Med tanke på att priserna nyss gått upp och det är något som nyblivna föräldrar ofta behöver, var det en lite rolig gåva. Det är ju tur att jag har börjat dricka lite kaffe igen. Fast varför fick vi inte två paket? 😉

Här kommer ännu några sköna bilder från igår. På den här står det, fritt översatt ”Va? Kultur här också? Nån gräns får de va!”. De som besökt Åbo i år har ju sett att det vimlar av de där bubblorna och texterna i stan. Lite tjatigt när man bor här, men vissa är roliga. Som det som står bakom bussarna (på svenska faktiskt):

”Ingen panik. Nästa kultur kommer alldeles strax!”

En spegelsten. Eller stenspegel. Ett konstverk i alla fall, en del av ett helt gäng. Med rätt ljus skulle man få tjusiga bilder med de här!

Åbo slott och det fantastiska vädret igår. Och lite publik.

En suddig bild med mycket känsla. Gillar skarpt. 😉

En annan sak gillar jag också skarpt – våra körövningar kör igång nu igen, med start från ikväll. Hurra, hurra! Och nästa månad börjar babyrytmiken. Musik ska det va!