Till dig, Soneraförsäljare, som ringde mig kl. 09.46

Jag vet inte riktigt vad det egentligen var du ville. Det var inte särskilt tidigt du ringde, men just idag var det tidigt, för mig. Du förstår, min dotter hade feber inatt och grät med jämna mellanrum, så det gick verkligen inte att sova. Sista gången jag kollade på klockan visade en 4.40 och sen minns jag inget mer. Hon är dessutom på väg att bli riktigt förkyld, som sin bror, och jag oroade mig över att hon skulle ligga där och snörvla, hosta och kräkas och sen inte få luft.

Jag har ingen aning om vad du försökte sälja eller berätta, men om du verkligen ringde från Sonera så såg du väl att det är jag som är abonnemangets användare. Då behöver du väl inte fråga efter min sambo? Jag förstår att det är många som har flera nummer, men de flesta använder faktiskt era avtal som det är tänkt – att den som använder numret står på pappret.

Det var också ganska korkat av dig att fråga om jag pratar finska, på finska. Jag svarade ju på finska, men du får ursäkta mig. Det var alltför tidigt för mig, jag kanske sluddrade på orden. Det hade inte spelat någon roll om det hade varit österbottendialekt du pratade, jag var alldeles för sömndrucken för att höra mer än ”Sonera” och min sambos namn.

Nu är mina tvillingar ganska glada igen, men det blir en lång dag. Du kanske inte tänker på det, du som har sovit en lång, hel natt, i en säng där bara en eller två personer sov utan att ligga på ena sidan för att få plats för dina barn? Jag sover gärna lite snett, så länge mina barn är trygga och de behöver tröst, men då behöver jag just – sova – kanske på andra tider än du väntade dig. Och vad är det för viktigt som du måste ringa om på morgonen, som du i så fall inte kan säga i ett mail? Nästa gång kan ni maila eller ringa lite senare, ursäkta mina barn och mitt morgonhumör, istället för att väcka mig när jag äntligen somnat och sen få mig att försöka skämmas över att jag inte förstår er svamliga finska.