Semester

Juli. Semestermånad. Fyra av fem familjemedlemmar har fattat detta. Då ska man ha sovmorgon, göra roliga saker tillsammans och vi ska ha dop och hej faderuttan.

William vill inte sova. Icke. Han vaknar såklart 07.01 som vanligt och ligger och petar mig i ryggen. Jag fattar att han inte vill sova, men vi kommer att bli smått galna med den här sömnbristen om det fortsätter såhär. Han vägrar gå upp ensam eller leka själv.

Man har ju skapat sig vissa rutiner som funkar bra med bebisarna, men nu får man tänka om. Det kommer att bli en sömnfattig, tung månad. Jag vill inte! 😦 Juli ska ju vara skoj. Jag förstår de föräldrar som inte gillar semester, speciellt om den ena jobbar och allt bara handlar om ett pusslande hit och dit. Tack och lov har vi inte det så än i alla fall. Men det här med lata sommardagar kan vi glömma.

– Äh, du stressar och tänker för mycket, säger Mika och han har rätt. Men hur stänger man av sådant? Jag måste ju ha en lösning, och det finns ingen.

Varför heter det föräldraledighet förresten? Det borde heta extra-mycket-upptagenhet. Just nu vill jag helst lägga mig ner och krypa iväg till en mörk, kall vrå och inte finnas. Väck mig i september, typ.