Tvillingar och utveckling

Plötsligt händer det. Milja har börjat titta på leksakerna/klossarna som vi ibland har haft vid babysittern. Hon satt där och gurglade och dreglade och tittade på dem så intensivt idag, att jag inte ville störa. 🙂

Isaac har inte fattat det på samma sätt, men han kan slå på dem med handen, så de snurrar. Om det sen är omedvetet, vet jag inte.

Det kommer fler och fler skillnader på dem och det är roligt att se. De är ju trots allt olika individer, dessutom av olika kön, som råkade födas på samma dag. Milja är den som svettas om fötter och händer och som inte gillar när det är för trångt i vagnen eller i bilstolen. Nej, blä, då gråter hon massor. Kanske hon fick nog av det i magen? Hon låg ju på tvären. 🙂

Isaac är den som äter mer och är lättare att mata. Det var omvänt i början. Han är både längre och tyngre, inte bara för att han hade högre födelsevikt. Han var den som redan tidigt tittade runt sig i den nya världen, med sina stora, djupblå ögon. Han var med vaken förut, men numera sover de ungefär lika mycket. Och han har lite större fötter. ^_^

De låter olika, de små liven. Milja ”pratar” högre, lite mer gällt just nu. De säger lite olika gurgelmurgel-saker. Och Milja dreglar som en tok och vill hela tiden äta på sina händer. Isaac äter också lite på mina och sina händer, men inte alls lika mycket.

Det är skoj att följa med allt som är olika. Jag brukar tänka på de som har bebisar som är som Isaac och Milja, fast separerade. Jag förstår plötsligt mycket bättre varför vissa säger att deras barn hellre äter ofta än mycket på en gång. Eller att man utvecklas i olika takt. Jag har äran att uppleva det rakt framför ögonen.

Bara vi skulle få William att fatta det här med att sova liiite längre på mornarna. Han är ganska svartsjuk. Han påkallar vår uppmärksamhet, fast han vet att vi inte kan komma. Stackars kille, det är inte lätt att vara liten heller. Han är ju trots allt fortfarade  – liten.

Förresten, här kommer en video som en del har sett på FB. William och jag sjunger – tillsammans! Av nån anledning har jag inte velat det förut. Nu ritade jag upp bilder från en gammal sång jag mindes och då var det kul. Han utvecklas, han med, min stora kille. 😀

httpv://www.youtube.com/watch?v=G5T0iqN2NzI