Hoppa till innehåll

I tropisk hetta

12 juni, 2011

Rockmom konstaterade i en kommentar att det ska bli skönt med måndag – för att det har utlovats svalare väder. Jag kan inte annat än hålla med. Det känns så urbota dumt att klaga på värmen när den äntligen kommit, men försök sitta i en lägenhet (eller i hus för den delen) med tre barn under fyra år. Det har varit en lång vecka, även om det också har varit en bra vecka. Förutom att William och jag fick åka in till apoteket ikväll, på pingstdagen – för att hämta kortison och jod till rengöring av ett infekterat insettbett.. Han var jättemodig Jag fick sätta både Betadine och Sibicort på hans sår, när jag förklarade att det var medicin, fast jag annars inte ens fick röra foten.

 

Isaac och Milja har verkligen fattat det här med att sova hela natten. Jag har struntat i alla tips och böcker á la Anna Wahlgren eller Jesper Juul. Jag tror till hundra procent att det inte finns något recept för att lära sig sova en hel natt! Eller så har jag helt fel och har gjort något undermedvetet för att lära mina ungar när det är natt.

Jag tror att man ska ha tur. En jädra tur. William håller låda på dagarna och kvällarna, tvillingarna ger hals och är vakna till långt efter elva ibland. Det blir… en hel del bebisskrik trots allt. Sen.. SEN somnar de och är sååå trötta. *applåder Igår misstänkte vi att det var dags för mat runt klockan två, så vi väckte två väldigt sömniga barn och tryckte i dem mjölk. De somnade om efter mat. En av dem (minns inte vem) bökade runt i en kvart, sen sov de. Och vaknade sedan halv sju.

Jag vet hur det är att ha en unge som inte sover. Det räcker med ett barn. Om en är vaken, är ofta de andra det också, eller vaknar efter ett tag. Jag är så oerhört tacksam för att tvillingarna sover nattetid. Kanske är de trötta efter eftermiddags- och kvällsskrik, för FY vad de orkar hålla på och skrika! Man blir ledsen och trött, men ändå orkar man på nåt sätt. Jag känner inte den där nu-ger-jag-upp-känslan, som jag gjorde med W, fast jag ibland hotar med att ”nu går jag, nu får ni ha det här!”. 😉 Det gör väl alla ibland, man orkar inte hela tiden. Man orkar på olika tider. Sen vet man ju att man ändå inte skulle vilja gå nånstans. Man vill ju ha sina barn.

Och så glömmer man skrik och bråk när de sover. De små änglalika varelserna sover med utsträckta händer och tappar nappar och täcken. Allt är bara tyst och frid. William däremot, tycker att mamma eller pappa SKA stiga upp senast klockan sju varje morgon. DET är tyngre, måste jag medge. Inatt matade vi twinsen vid två och sen somnade jag inte på en gång. Jag orkade gå upp med W i morse, men fram emot lunchtid somnade jag där jag satt och fick därmed vila en stund när Mika tog över. Jag får dåligt samvete för att jag är helt väck. Man borde ju gå till nån strand, ut eller nåt, när det är så fint. Men nästan 30 grader.. pust… det knäcker mig.

Idag har det varit ännu en dag av tusen förmanande ord. Nej, inte leka så nära Isaac och Milja. Akta så du inte sparkar dem. Peta inte på dem när de sover. Ät din mat.

Vissa saker funkar jättebra. William går på ”nappjakt” när jag ska koka dem. Han bär bort blöjor, letar efter nya, pussar sina syskon och är hur go och glad som helst. Det vore fel av mig att säga att han är elak. Han är ledsen ibland för att han är van att jag alltid kommer. Jag tänker på att försöka engagera honom i skötandet, i den mån han klarar. Han gillar ju det. Man ska få känna sig viktig när man är storebror.

Idag sov alla tre barnen, jag var ensam hemma. Självklart vaknade tvillingarna samtidigt och bara grääät och grääät. Jag satte dem i varsin sitter, värmde lite mjölk och matade dem. William sov och ville INTE gå upp, men han kan ju inte sova hela dan heller, då sover han dåligt på natten. Och han grät för att jag inte kunde komma till honom just då.
Mamma, mina ben är så trötta, jag orkar inte gå till wc”, ynkade han. Och just då, kunde jag inte gå, jag höll i två nappflaskor till ett par barn som man får truga i mjölk. Jag vet inte om det är värmen eller något annat, men de äter lite sämre och man får verkligen jobba för att de ska äta vissa gånger. De är fortfarande så små, att man inte helt kan gå på deras villkor.

Kanske är det just den där tretimmarsregeln som vi har hållit, som gjort att de ätit samtidigt och faktiskt sovit samtidigt. Och så har jag faktiskt satt pyjamas på dem till natten och sagt godnatt. Men jag tror faktiskt inte de fattar det, utan sover för att det är 1. mörkt/dunkelt och 2. äntligen tyst = lugn och ro.

Fast vad vet jag.

Nu börjar en ny vecka och vi är redan långt in i juni. Hjälp, vad sommaren går fort! Vi planerar dop, jag försöker hitta tid att sticka, funderar över semestern och undrar hur det ska gå när vi alla ska vara hemma i juli. Kanske vi blir skvatt galna eller också så har vi det jättemysigt. 😉

Nu sitter jag i den sena kvällen, det är 18 plusgrader ute och månen hänger stor och gul över träden. Jag önskar ibland att jag kunde rymma ut i natten och bara ligga på en klippa och glo på månen tillsammans med en bärs. Nåja, det kanske jag inte skulle göra i alla fall. Det kanske vore myggigt värre dessutom. Vi säger så.

Kvällens mysigaste:

William och jag läser böcker, pratar om att pappa tränar bort troll och att det kom ett troll som är 100 meter långt. W säger att man får smätta mygg och bromsar så att de DÖR! och jag håller med om att de är riktigt dumma (dum är annars ett ord han använder så ofta att jag inte gillar det). Sen säger jag att han är min pussgurka. Och jag får vara hans. Pappa blir en kramgurka och Milja och Isaac skrikgurkor. Vi fnissar och försöker somna. Det tar lång tid och W säger att jag får krama honom hela natten. Jag sätter armen om honom. Tio sekunder senare får jag inte kramas mera, men jag tackar ändå honom för att jag FÅR krama honom lite och tänker på att man själv bestämmer hur länge man vill bli kramas. 🙂 ♥

One Comment leave one →
  1. 13 juni, 2011 04:25

    Skönt att du skriver att du inte minns vem av dem som bökade. Det är ju precis så det är 🙂 Fast de är hur olika som helst så blandar man på nåt vis ihop dem ändå!

    Här har vi en som fått sin första tand, och den andra som är totalt prickig av myggbett, så det har varit en lite orolig natt, och dag igår,
    Men nu är det ju måndag, och faktiskt svalare!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: