Till min syster

Till min älskade, underbara syster Jennie!

J, 5 år, B, 25 år

Ett supermegagrattis till dina ypperliga betyg och till det fina författarstipendiet, och för att du är just du! Sådana här dagar önskar jag att mommo skulle ha levt. Du fick aldrig träffa henne, men hon skulle ha varit så stolt, så stolt över dig. Jag vet att hon ser ner på dig idag och ler. Hon, som skrivit så mycket i sina år, skulle ha förstått hur svårt det är.

Precis som vi sa, när vi pratade, tycker man ibland att tiden går snabbt och ibland långsamt. Du började ju nyss i högstadiet! Jag tyckte jag var så stor och viktig när jag började i högstadiet, att jag kunde så mycket. När jag tänker på dig, är du hundra gånger före mig. Jag är så stolt över dig – och så glad – att du är så mycket mer än jag var. Du är mogen i ditt tankesätt, du är stark och initiativrik, du tar för dig, men inte på ett dumdristigt sätt. Du är en förebild. Du är någon jag får lära mig av. Du vet, vi fossiler behöver också någon att ta efter ibland.

Med dig är det alltid roligt. Man skrattar, larvar sig och pratar stundom allvar. Det är tack vare dig det byggs en bro mellan 30+ och tonåringarna; jag får vara en liten del av det du upplever och det är jag så tacksam för. Du påminner mig om saker, drömmar och förhoppningar som är viktiga, saker som jag kanske hade glömt annars.

Det är svårt att ha en klar bild av vad man ska bli, och leva upp till den, till allas, lärare och föräldras förväntningar, när man ska fylla 16. Det pratas i det oändliga om ”vad man ska bli när man blir stor” och i nian förväntas alla ha en klar bild av det. Jag hade inte en susning, kan jag tala om! Och hur kan föräldrar kräva sådant av sina barn, när de själva inte alltid vet vad de vill bli, när de är 35? 🙂

Jag fick den finaste möjligheten i världen, att vara med när du var liten, ta hand om dig och följa dig varje dag. Du har och kommer alltid att ha en superspeciell plats i mitt hjärta. Vad du än företar dig, så finna jag alltid där för dig, även om du skulle hata mig för mina dumma kommentarer. ^^, Jag tycker du är så bra, att du är så vuxen i dina funderingar. Att du är en så modig person, som vågar stå för det du tycker, fast du kanske säger att du inte tror på dig själv. Jag tror på dig. Och jag vet inte varför jag gråter när jag skriver det här, men jag är bara så glad att du blev vad jag aldrig vågade drömma om. Det är du redan.

Ibland blir jag påmind om att det skiljer några år mellan oss. Och du lär mig se saker ur andra perspektiv. Som när du sa: ”Jag minns aldrig att du skulle ha bott hemma, jag var ju så liten då”. Så konstigt! Jag har ju alltid bott hemma, tills jag var 23! 😉

Finaste Jennie, ta vara på allt det du är bra, jag är så glad över att du finns, att du finns i mitt liv och att jag får vara en del av det. Fortsätt strö rosor och glädje runtomkring dig!

Ett ord på vägen:
”Det viktigaste är inte vad som finns bakom oss eller framför oss, utan det som finns inom oss.”

Tusen, miljoner kramar!

Din stolta storasyster,
Bitte

(och familjen förstås! Tvillingarna log brett när jag berättade att du gick ut nian idag, de är också glada för din skull!)

PS. Jag lånar en av dina bilder, tack tack. ^__^ DS.