Försommar-feelis-bilder

I morse tänkte jag:

Nejnejnej, jag pallar inte, orkar inte, vill inte. Jag gör ju inget annat än matar och matar. Det är mjölk hela tiden. Jag simmar i ett mjölkhav och när jag når en ö är det bara rapar och pruttar och bajs på den! . Och så kommer storebror och sparkar mig för att klockan är bara sex och han ska ha välling. Det är ju ändlöst det här. Den fysiska tröttheten är svårast. Jag vaknar hela tiden och är supertrött. GlääÄÄÄääurg.

Sen, hallelujamoment, somnade de om, de små liven. Mina söta små nallebjörnar. Storebror får gå till dagis. Jag har fått vila, med en Isaac på armen och Milja tätt intill, men jag försjönk genast i nåt slags koma, så jag inte ens hörde att jag fått SMS, vilket jag brukar vakna av. Det känns nästan som att bli sövd, man somnar – pox – och vaknar och undrar vad det är frågan om.

Fammo kommer och hälsar på, och faffa och storebror kommer hem från dagis (farsan är på jobbgrej). Alla är glada, jag hinner bygga tågbana, handla och prata massor med fammo. Dessutom fixar hon och farfar en matning. Fast är ”bara” en av åtta idag, känns det så skönt att få ett andrum! Och att prata med en vuxen är guld värt.

Försommarkvällen är varm och fylld av koltrastsång. Jag fyller kameran med gräsgrön glädje och ljusblå himmel. Bebblorna har sommardräktspremiär. 😉 Det är lätt att vara glad när man fått sova och solen skiner.

Egentligen ska man ha en den här låten på, för att få rätt feelis till de här bilderna. 🙂 Det är märkligt. Jag går oftast samma vägar, men hittar nya motiv ändå. Nästan i alla fall.

httpv://www.youtube.com/watch?v=Ea8QVeS0Z6k