Pengar, kreditkort och barn

Glää, va dyrt det är med alla barnsaker. Ändå har vi återanvänt många av Williams gamla. Det finns så mycket man kunde köpa, en del man måste köpa och massor man skulle vilja ha! Vi har ändå valt bort en massa onödigheter såhär långt. Men det blir ju inte billigare med tre ungar med åren precis.

Jag är så tacksam över att jag inte får minimi-mammapeng, även om understödet inte är att hurra över. Jag fick nästan det dubbla med William, eftersom jag hade haft ett jobb i Sverige då och mammapengen kom från Sverige i 11 månader (eller 10?). Nåväl, det är som det är nu. Retfullt bara, att man inte får samma peng när man inte är tillräckligt snabb att skaffa barn nummer två. Som om det vore nån slags tävling.

Nu har vi i alla fall skaffat en ståbräda till tvillingvagnen, ett myggnät, men ännu inget regnskydd – eftersom de var slut till just dubbelvagnar – åtminstone vid Ozbaby. Jag får återkomma. De hade en jättefin skötväska där också, men den hade jag inte råd med, sa apparaten i kassan. Jag hatar Debet-kort och allt som heter kredit! Tydligen hade nån av transaktionerna inte gått genom igår ännu, när jag kollade, så jag trodde jag hade mer pengar än jag har. Blä för det där systemet! Det ska vara som i Sverige, att allt går och syns direkt från kontot! Så var det också med Visa Electron, mycket bra!

.

Parentes: Banken försökte få mig/oss att ta ett kreditkort i samband med att vi fixade med lägenhetslånet. ÖVER min döda KROPP, ville jag säga, men sambon hejdade mig. Här kommer det inga kreditkort! Det är så lätt att man handlar för mycket, sen sitter man där med samma skuld som förs över, månad efter månad. Bankerna i sin tur, ger kreditkorten utan kostnad åt vissa ”nyckelkunder”. Jag ville ha ett vanligt Debet- eller Electronkort, för att slippa frestas av krediter, och nu måste jag betala 0,79 cent extra i månaden bara för det. Det är orättvist, men hellre det, än kreditkort. Så det så! Våga vägra kreditkort! Parentes slut.

PS. Jag vet att bankpersonalen tvinga sälja på sina kunder sånt där crap, det är inte själva personens fel, utan bankernas styrelse, att de har sån här policy. Jag vet att de ”behöver” göra såhär för att få in ränta på lånat kapital, men det ändå inte rätt. Det är helt ruttet. Det är så lätt att falla i lyxfällan. DS.

Dagens bilder:

Att trösta två små samtidigt ensam, kräver sina trick. Båda grät om de inte fick vara i famnen. Milja ville sitta, Isaac ligga. Så trixade vi en stund. Det blev för bökigt. De grät en liten stund och sen somnade Isaac intill mig istället. Jag tror förresten inte ett dugg på det där att tvillingar ”lär sig vänta”. Andra tvillingmammor har upplevt samma sak, att det istället blir mer vrål. Kanske sen, om tio år, det är en annan sak. Eller så lär de sig roffa åt sig och knuffas mer än andra. 😛