Resa – hem

De flesta misstag görs på tom mage, sades det en gång, men jag skriver om regeln till: ”De flesta misstag görs av extremt trötta människor”.

Det har varit två tunga nätter nu. Den ena av ungarna har skrikit – och lugnat ner sig – bara för att den anda ska börja. Och när man toppar en kort natt med ytterligare en kort natt, med 1+1+1 timmes sömn, blir det lite skakigt. Jag hade sagt till mamma att ”det är inte dags att bada bebisarna än”, när jag menade mata. Och man tappar minnet lite grann. Idag när vi kom hem, parkerade vi bilen på gården och glömde den där. Man får bara lasta av och ur, så vi fick böter när jag kom på att bilen stod kvar, tre timmar senare. (urk för att få böter på egna gården, fast jag förstår att de måste hålla räddningsvägarna fria). Jag glömde bort om jag hade packat upp mobilen och var jag lagt den. Jag glömde vilka tider bebblorna hade fått mat och vad det var för dag idag.

Jag kom i alla fall ihåg att ta med bebblorna hem! Det var ingen enkel resa hem, men det gick. Den här gången hade jag bokat en familjehytt, för att testa på det alternativet. Inte så dumt, faktiskt. Man slapp stressa över det att båda ungarna gråter ibland och man slapp tänka på resten av vagnen. De nya tågen är ju ganska tysta, så skrik hörs så bra. Vi hade inte heller hytten för oss själva speciellt länge, så efter tågbytet i Tammerfors, satt jag bara intill vagnen i nedre delen av lekvagnen. Satt, vyssjade, var bajsnödig och hungrig och hade huvudvärk och var trött och önskade att vi var framme snart. Isaac var ledsen och ville inte somna om. Jag fick ont i ryggen av att jag satt annorlunda med barnen än jag vanligtvis gör.

Sen var vi hemma. Det var skönt, och lite ledsamt, som alltid efter ett avsked. Fast det är ju som jag sa till systersonen; Man måste skiljas för att kunna träffas igen. Några tårar trillade när jag kom hem, men mest av trötthet och lättnad, att jag nu var hemma.

En vänlig, grönskande stad och 22 plusgrader mötte oss vid ändhållplatsen. William var glad och sa inte ”dumma mamma” för en gångs skull – hurra! Jag hann städa i köket, plocka ur diskmaskinen, tvätta en toalett och två barn, byta en av tre bajsblöjor, mata bebblor och leka lite med W och hans bilar, läsa godnattsagor och natta stora sonen ikväll. Ibland händer saker av bara farten. Bebblorna verkar glada över att vara hemma igen, lugnare. Så skööönt! Vi hoppas på en god natt. Det vore den bästa morsdagspresenten, såhär i efterskott.

Jag hann i alla fall träffa stickgänget ett par timmar igår, tack för det! ♥ Det var så oerhört skönt att få bryta av bebismatandet med något helt annat, något eget.

Tack alla snälla, fina människor som gett Isaac och Milja presenter. Ingen nämnd, ingen glömd! ♥ Och tack till er, ni som hälsade på, ni vet vem ni är. Jag är så glad, så glad att jag orkade med den här hemresan, den var SÅ värt det.