När det är bra
De dagar som är bra är inte nödvändigvis de som blev som man planerade, utan de som man njuter av, i den situation man råkar befinna sig i just då. Som idag.
Det kanske handlar om ett bortglömt vitt linne man hittade i skåpet. Eller en somrig deodorant som doftar lemonad. Eller att man äntligen ser bottnen i tvättkorgen igen och har hunnit vika undan de rena kläderna. Eller att man hinner duscha, fast man är ensam hemma. Eller att man får sätta sig ner och njuta av lunchen i lugn och ro. Eller att man åtefinner en låt man gillar och njuter av den igen. Eller en ny. Att ta fram mockarutor i frysen och njuta av en med kaffet.
De älskade små liven har återgått till att vara supersöta igen. Det betyder inte att de är tysta och ”snälla” hela tiden, utan att de sover bättre igen, men att det funkar bättre igen. Idag hann jag till och med tvätta håret, när de sov på soffan. Det är en till sak jag inte hade vågat göra när William var såhär liten; lämna honom alldeles ensam! Det är skönt att växa i sin mammaroll, att känna sig trygg över fler och fler saker och beslut. Att veta: Jag kan göra det här, jag klarar det här. Attans, det är lite mammamaterial i den här kroppen trots allt. Och att njuta av stunden.
Jag kan ju inte sticka under stol med att det hjälper att solen skiner, att det är somrigt, somrigt. Och att jag fått sova någorlunda bra, att jag får sitta och skriva en stund i stillhet. Och att vi ska ta med bebblorna till nåt Citymarket eller Prisma ikväll för första gången och jag tror det kommer att gå jättebra. Mika har dessutom lovat att jag kan gå in en sväng via favoritstället fem minuter, om tvillingarna sover.
Ikväll vågar jag hoppas att jag hinner sticka lite, när det är online stickcafé och allt. Kanske göra klart ett par sockor och äntligen börja på ett par andra jag länge planerat.




Kan inte se mig mätt på sötnosarna!!! Hoppas vi ses snart igen!
Så fyllda av kärlek dina bilder ❤
❤ Det finaste smycket jag har, är mina barns armar runt min hals, var det nån klok som sade. Det tycker jag är bra sagt.
Vad dom är ljuvliga Bitte, och man riktigt ser hur själen växer fram..
Tack Anneli! 🙂