Rådgivning och mammor

Första rådgivningsbesöket med bebblorna utanför magen! Idag är de två veckor och en dag gamla. Egentligen skulle de fortfarande ha legat i min mage – det skulle ha blivit 40 fulla veckor i övermorgon. Jag är så glad att de är ute, även om jag ännu inte kan bära deras bilstolar eller nåt än.

Båda har växt ungefär 300 gram. Det är inte illa när man är pytteliten. Sålunda väger Isaac nu 3330 gram och Milja 2680. Det är ju ganska pyttenuttiga, om man tänker efter. Jag var inte speciellt stor när jag föddes och var ändå minst i vår syskonskara, med mina 3800 gram. 🙂

Vi hade fått mer skojiga brev på posten. Den här gången var det små mössor till Milja och Isaac. Alla barn som föds under 2011, får kulturmössorna från staden Åbo. Det blev Isaac som fick testa mössan, hans huvud är större än Miljas, men ändå är mössan för stor ännu. ^_^ 

Ni har väl inte missat att Åbo är Europas kulturhuvudstad i år, tillsammans med Tallinn? Förutom en massa händelser i stan (sångfest i juni med Finlands svenska sång- och musikförbund!) finns det en massa andra kultursaker, som t.ex. en speciell färg på tulpaner, orange, året till ära.

En sak som brukar vara känslig att prata om efter en graviditet är vikt/kropp. Endel människor verkar ha nån slags supergener och får aldrig bristningar, åderbråck eller nåt som ens ser ut som de burit barn. Jag fick en hel del bristningar och först var jag alldeles bestört över det. Dessutom fanns det en del efter William och de blev ju dubbelt så breda nu! Sen hände nåt. Jag läste om folk som skönhetsopererar sig, ser på TV om kändisar som aldrig är nöjda med sina botoxade, redan perfekta kroppar… och då blev jag glad! Glad för att jag ser ut som jag gör!

Min kropp har fått fnatt. Jag har gått ner till den vikt jag hade innan jag blev gravid. Jag fattar inte hur, men så är det. Den ser mer randig ut, men då får den väl göra det. Jag vet att det tar lång tid för huden att gå tillbaka. Ändå är jag så glad att jag bara ser lite smågravid ut nu, det skulle väl vara konstigt om jag inte gjorde det! Så jag fotade mig för att jag tycker om min kropp och för att visa hur en kropp kan se ut två veckor efter en tvillingförlossning. Jag tänkte vänta med att visa upp det randiga fläsket, för det tror jag inte ni vill se, haha!

Mammor, ni är vackra, kom ihåg det! Era märken på huden är kärleksmärken till era barn. ♥ ♥ ♥

Nu ska jag mysa med den knorrande, yngre sonen, som ligger inlindad i ett paket på min mage. Utanpå min mage. 😀 Jag är så glad att de kom ut och att det gick så bra som det gick. Jag märker också att jag tycker det är mer okej att fokus går så mycket på barnen den här gången. Efter William var jag mer knäckt över att det frågades så lite efter hur jag mår. Nu vet jag ju att det bara är så och det faller sig mycket mer naturligt. Det finns tid för mig också, sen, mycket senare. Så länge man mår bra och är okej, ska man vara glad! 😀