Hälsning från klubben

Det ringde på dörren klockan 13.57. Normalt skulle jag inte öppna den här tiden på dan, för oftast är det bara Jehovas vittnen. Men sedemera vet jag att Posten ibland ringer på och delar ut paktet på det här sättet, om dessa inte ryms in i brevinkastet. Idag kom en ung kille och sade (på finska):

– Jag har ett paket här mot postförskott. Tyvärr glömde jag kortläsaren, men om du har kontant går det också bra.
– Ööh, ja, jo… Jag grävde efter plånboken och skämdes lite över hur stökigt vi hade det i hallen. Och för att jag såg ut som ett troll! Igår var jag uppe till halv tre eftersom jag tog hand om sista maten innan natten själv, bytte tre bajsblöjor och hann kamma mitt eget hår innan jag ramlade i säng. Inatt fick jag sova, fast i tre omgånger, så mitt flätade hår såg ut som en rotborste när jag väl öppnade dörren! 😀Det var nytt! Som tur var, hade sambon en tia och vi fick ut vårt paket genast och slapp gå en extra omväg till posten för det. Jag har sällan kontanter på mig numera, bara parkeringspengar till automaterna (som man inte kan betala med kort i!) i stan. Det är bra med lite kontakter då och då, där ser man.

Det var en hälsning från Liberoklubben. 🙂 Nu ska här börja samlas poäng igen. Vi hade beställt det allra minsta blöjorna, Premature, åt Milja. Hon kan visserligen nästan ha ettan än, men Premature sitter ganska bättre runt hennes än så länge smala kropp och små ben.

Vi hade bara beställt två små paket (det blev 10 euro inklusive porto) men fick en massa annat med också. Trosskydd&Tena åt mamma (fniss), ett par skötunderlägg, en hälsning på ett kort. Ett provexemplar på ettans blöja och så bubbelplast – åt William.

Inget går upp mot riktiga brev och paket! 😀

Idag lyfter jag på hatten åt min energiska sambo. Han sover inte mer än mig, men när han tog William till dagis i morse valde han att springa hem (det sju kilometer!). Jag skulle aldrig ha orkat, fast jag vore återställd! Snark, säger jag bara.

Isaac har börjat vara vaken i små perioder. Visserligen är Milja det också, men det känns som om hon sover lite mer. Isaac har sedan födseln varit den som tittat lite ivrigare runt omkring sig, medan Milja är lite ”sömnigare”. Inte så konstigt, han är större och det känns som om han är lite äldre, fast de varit lika länge i min mage. Han vägde ju 600 gram mer än sin syrra, vilket hon håller på att ta igen. Nu ligger han i sjalen i min famn, den lille sonen och bloggar med mig. Idag är vi små troll båda två, i alla fall hårmässigt. 😀

Turun Sanomat, igår