Tvära kast, del 49257
Jag skulle ju inte ha några barn alls, sade jag alltid förut. Och sen jag fick ett barn, skulle jag absolut inte ha två blöjbarn samtidigt. Och inte skulle jag gifta mig heller och aldrig skilja mig. Det är sådant som aldrig skulle hända mig. Inte heller skulle jag vara larvig, tantig och gammalmodig, bara cool, slank, odödlig och en evig rebell. Och jag skulle aldrig bli nån som gillar blommor och speciellt inte trädgårdar, för det är larvigt. Istället skulle jag bara vara en pojkflicka med svarta kläder och piercingar och tatueringar och vad som helst för att sticka ut.
Och nu är jag allt det där jag inte ville! Jag stickar och virkar, jag torkar spyor och matar tre barn, bakar bullar och pensionssparar. Jag går runt i badrock och ser fram emot Så ska det låta på SVT ikväll. Och jag är lycklig över det. Och jag bara gråter – för att jag är så glad, och för att jag är lite ledsen på en gång.
Tusen tack mamma och pappa för den underbara bukett/buketterna idag. Tårarna bara trillar för att de var så fina och för att jag saknar er så mycket. Jag vet att ni kommer hit om halvannan vecka, jag ibland önskar jag att det var nu. Nu-nu! Jag gråter som ett litet barn för att jag har så mycket känslor som inte vet vart det ska ta vägen. :’) Jag gråter för att jag är så glad att jag lever och för att det är så hemskt att se en såpa på TV där en fyrbarnsmamma och -pappa dör, fast allt är på låtsas. Och för att mina barn är så fina och för att jag är så lycklig. Och för att jag är så rädd för framtiden och för nutiden och för att saker ska gå dåligt. Och för att jag har det så bra och för att Isaac spyr på sina alldeles nya kläder. Och för att jag tycker om att sticka och har en ny idé. Och för att William är så trotsig och jobbig och mitt sår gör lite ont, men jag vill inte HA värktabletter! Och för att livet är så kort och så underbart och för att jag är rädd och lycklig och allt på en enda gång! Och för att blommor är så vackra och står i mitt kök.
Tack livet! *buhuuu! och skväääk*
Bittes blogg 
Du är helt underbar…..du är faktiskt helt underbar 🙂
Voi tack snälla du för dina rara kommentarer.
Jag var likadan. Nu sitter jag här med äkta man, 3 barn, villa, bil och TVÅ hundar. Äkta Svensson 🙂 Huujedamej, vilken tur! Ha en trevlig helg!
Ja amen för vardagslivet! Det andra hinner man också med, sen.
Vilket underbart inlägg.:) Jag fick mitt första barn för två månader sen och känner nog igen mig i alla dessa känslor. Du är nog mer cool och lugn än vad jag var.
Tja, jag kanske verkar cool, men det är jag inte. Jag har mina stunder då jag blir hysterisk monstermamma.
Och så skriver du så ärligt och vackert att jag också gråter!
😀
Wow, omtumlande… (Jag har följt din blogg i åratal, men plötsligt börjat turbokommentera… det är så häftigt med dina tvillingar;) )
Känner på mig att jag kommer att bli likadan, jag har också en massa uppfattningar och åsikter om vad jag ska och inte ska. Har dock en liten känsla av att jag kommer att tala emot mig själv totalt om en tid. Men ”bra kaar kan änder se”.
Välkommen att turbokommentera! 😀
Man vet aldrig hur man blir. Kanske blir du så som du tänkte dig. Och genom åren hinner man ändra sig fram och tillbaka. Säkerligen jag också. Jag kanske får nån knäpp när jag är 45 och måste ut och festa järnet eller ta igen nån förlorad tid. 😀 Eller så inte.
De är så vackra ! Stort grattis till de 2 underverken !
Mina 2 barn är som natt och dag. med nr 1 var det verkligen en känslomässig berg-och-dalbana( född i v. 34) och allt var jobbig. Han blev opererad när han var 6 veckor och det var så jobbigt. Men med nr 2 funkade ALLT från dag 1 ! Jag var jätterädd att allt skulle bli som med nr 1 men det bara flöt på. Och så har det fortsatt.
Njut nu av din fina familj !
kram
Va härligt att det funkade så bra med tvåan. Bara för att det är jobbigt, betyder det inte att man älskar barnen olika mycket, utan det betyder just bara att det är tyngre eller olika. Tack för kommentaren! Jag hoppas det fortsätter gå bra. Vi har egentligen mest så med treåringen, som verkligen visar upp sina sidor ibland.
Om några år läser du din text och då ler du stort, kanske torkar du en tår då också. Det är ju så: onödigt att planera i detalj för det blir kanske alldeles annorlunda. Vilken gåva att kunna ta det som kommer och nöja sig med det, anpassa sig och se lyckan i livet fast det blev helt annorlunda än man tänkte. 🙂 Härligt att de små är sådär lättskötta ännu (det verkar åtm så 🙂 ) för nu hinner du återhämta dig bättre. Och härligt att din familj kommer och hälsar på. Vilka lyckokänslor de ska genomströmmas av. 🙂 Kram!
Ja, kanske det blir så. Jag tycker om att läsa mina gamla bloggtexter, jag kan fastna i nåt jag skrivit och tycka ”det här var ju bra” eller ”oj nämen, va löjligt” eller ”varför skrev jag så?”.
De är ganska lättskötta, det knepigaste är att mata dem samtidigt eller att ha William med hela tiden. Han påkallar hela tiden mammas eller pappas uppmärksamhet, ibland rent provokativt, det märker jag. Jag har inget tålamod alls med honom, speciellt inte när orken tryter och jag bara är trött. 😦
Underbara du – vilken text, den rör mig till tårar, har läst den om och om igen. Du vet vad livet är, du har funnit det som är viktigt i livet! Njut av varje dag, av varje minut med din härliga familj! Stor kram!
Kramar till dig geta, likaledes!
Känner igen mig i detdär ”jag ska aldrig”. Jag skulle inte gifta mig (om inte min pojkvän/sambo absolut ville…) och jag skulle inte heller ha barn. Har följt din blogg sedan sommaren då du väntade W. Och sedan det har jag hunnit gifta mig (maken behövde inte tjata…) och jag har fått barn (som nyss fyllt 2 år). Allt detta inom 3 år… Men, vilken tur att man kan få ändra sig i vad man tycker och tänker, eller hur?
p.s dina tvillingar ser så mysiga ut! Njut av varje mysig tid ni har tillsammans! Jag saknar dendär tiden från när min dotter var liten, den kommer aldrig tillbaka…och jag kommer knappast (vågar numera inte säga ”aldrig” fast jag verkligen menar det) att få uppleva det igen eftersom jag av flera orsaker inte ska ha flera barn. Får njuta av det jag har! d.s