Hoppa till innehåll

Ändrade planer

29 mars, 2011

Jag läste just att Pammen var så ledsen över att vi fick risgrynsgröt här på TYKS idag. Det är lustigt, jag satt i min stilla ensamhet och åt gröt och tänkte att det är så lyxigt att bara kunna gå och hämta mat ett par gånger om dagen och dessutom kunna hämta bröd och bröd, yoghurt och saft i köket när man vill. Jag har mina krav, men inte så fasligt mycket när det gäller mat. Jag älskar husmanskost, gröt och sånt där enkelt. Sambon tycker jag är lite tråkig ibland, han är en riktig gourmand som gärna använder exotiska kryddor, blandningar och chili i maten. Jag uppskattar sådan mat också.

Det blev ingen hemgång idag, som ni kanske förstod. Här vandrar jag omkring som en blå liten Mårran. Det finns vissa likheter, eller hur? Jag tycker det är så skönt att ingen bryr sig om hur man är klädd. Här får man bara gå omkring och lalla runt, bara vara. Vad då finkläder, det här är väl finkläder, haha! 😉

Mitt Hb har stagnerat på 108 verkar det som. Blä, jag hade önskat det var lite högre. Det är kanske därför jag fortfarande ser lite fler stjärnor än de flesta? Det är ingen kris, men det känns i kroppen att man inte riktigt har återhämtat sig. Jag vet att det tar tid och jag låter det ta tid. Ibland undrar man om den här magen nånsin kommer att se normal ut igen. Just nu ser jag ut som en urlakad, randig badboll! 😉

Idag pratade jag om hemgången med barnmorskorna. Vi hade visserligen kunnat åka hem om jag/vi propsat på det, men Isaac och Milja hade gått ner lite grann i vikt, så skötarna tyckte det vore bra om vi ändå stannade en natt till. Först grät jag lite, fast det var mitt beslut. Det som gjorde mig grymest  ledsen med beslutet var att William kommer att vara så grymt besviken. Vi har pratat om att jag kommer hem idag och lovat för mycket. Kanske pratat för mycket om det. Han har varit ganska grinig och trotsig med pappa och det förstår jag. Inget är ju som vanligt. Men imorron, peppar peppar, nya tag.

Tvillingarna har varit precis lika söta som vanligt. Nej, kanske sötare. Jag känner ett visst sting av oro över den ökade mängden mat de måste äta. Det tar lång tid att få i dem den och jag vet att det kan bli magknipisar. So far, so good. Det är vi glada över. Jag funderar faktiskt på att beställa hem en sån där Windi pysventil, den skulle kanske vara bra att ha.

Snön vräker ner över Åbo och har lagt stan i en mjuk, disig slöja. Det var elva minusgrader inatt, brrr! Tur att man får vara inne. Vi har laddat upp med kläder åt twinsen inför hemgången och babyskydden (jag vill fortfarande kalla dem bilstolar) står tomma och gapar, väntande på morgondagens äventyr.

 

Jag är både glad och oroad över att åka hem. Just nu, mest glad. Men det kommer att bli tyngre att inte längre få saker såhär lätt fixade, mat serverad eller att kunna få uppassning från alla möjliga håll och folk att träffa och samtala med. Man får istället kånka på två bilstolar fram och tillbaka eller klä av och på i vagn när man ska ut och träffa nån. Mika är pappaledig ett par veckor, som tur är, sen börjar den riktiga vardagen. Allt går om man vill, men det krävs lite extra. Och det tar tid att vänja sig vid allt nytt. Det är klart man vill hem efter ett tag, allt har sin tid, och man kan inte stanna på sjukan för evigt. ^_^ Dessutom börjar det bli ett tag på kvällen då tvillingarna har sin vakenperiod och de vet inte riktigt vad de ska göra. Hemma har man mer plats och får skapa sina egna rutiner. Och så kan jag spendera tid med William, älskade sonen, göra saker som man bara kan göra med stora barn. Låta honom ta plats igen.

Dagens mest ofattbara:

Linda, en fyrabarnsmamma som kämpat mot aggressiv bröstcancer, somnade in idag. Jag har följt hennes blogg då och då. Hon var två år yngre än jag. Jag saknar ord. Blir bara påmind om livets skörhet och hur värdefull vår tid här är. Och om hur hemsk cancer är.

Dagens bästa:

Idag har jag bara legat med båda bebblorna ovanpå mig. Det är mysigt! En av skötarna hjälpte mig att placera dem så, än kan jag inte göra det själv, jag har inte kraft i kroppen att häva mig upp och ner. De trivs verkligen där, de lugnar ner sig allra bäst på det här sättet. Och Milja tokkräktes över mina nyss rena kläder och sina egna. Jag torkade, vi byter kläder snart igen. Det är jobbigt för en liten, liten kropp att ens äta 75 ml. De verkar också gilla varandras sällskap på nåt sätt, fast de är så små. Det är kanske tryggare än att ligga i en ensam säng.

Ett tag låg jag med digitalkameran intill mig, bebblorna ovanpå mig, telefonen i handen (pratade) och så kunde jag peta på datorn. Det kändes verkligen som multitasking, men det var faktiskt lite bökigt. 🙂

Bild hemifrån, Mika skickade. 🙂

 

Annons
9 kommentarer leave one →
  1. Lotta H permalink
    30 mars, 2011 04:47

    Våran minsta vägrade dricka ur någon annan flaska än mums kolikflaska (finns på prisma). Han gallskrek så fort någon provade med en annan flaska.

    • 30 mars, 2011 02:53

      Ah, jag vet vilken du menar. Vi har ett par av dem, köpta på ett restparti.

  2. 30 mars, 2011 06:59

    Men du, vilka fantastiskt söta bebisar – de är underbara!

  3. 30 mars, 2011 08:21

    Himla fina! Men hjälp, får du dom att äta 75 ml åt gången? Min baby höll på med 20-30 ml portioner länge, länge. Hon äter ofta bara 80 ml ännu och är nu snart 4 månader, men sen äter hon hela tiden också… Hoppas ni får åka hem imorgon, själv hatade jag varje sekund som jag blev tvungen att tillbringa i sjukhusets kläder, de fick mig bara att känna mig extra trött och sjuk och sunkig och eländig… 🙂

    • 30 mars, 2011 02:55

      För att man måste. Det tar sin tid, men det går. Om de äter med tre-fyra timmarns mellanrum så går det, men inte alltid. Det är meningen att de ska komma upp i 100, alltså en deciliter, men det är klurigt. Vi är hemma nu. 🙂 Jag trivs på sjukhus, så det var ingen panik. Men visst är det skönt att hemma.

  4. 30 mars, 2011 08:25

    Dom är nog så urgulliga dina små trollungar 🙂 Förstås vill dom vara nära varandra och nära dig, det har dom varit vana vid alltid. Allt kommer nog att gå så bra då ni äntligen får åka hem, tyngre helt klart, men det otroliga är hur man ändå klarar av allt som verkar svårt då man måst. 🙂

  5. Mia permalink
    30 mars, 2011 09:07

    Först och främst – GRATTIS till Isaac och Milja, vilka mysiga trollungar! Jag har ägnat oförskämt mycket arbetstid åt att läsa ikapp din blogg då jag varit utan internettillgång 1½ vecka. Roligt att läsa att allt gått bra!

    Sen angående din Mårran i finkläder – du har ju långklänning, så självklart är outfiten godkänd!

    Allt gott till er alla!

    • 30 mars, 2011 02:58

      Tack! Hoppas din arbetsgivare inte blir sur för det. Jag har själv läst ikapp andra bloggar när jag låg på sjukhuset och hade en stund för mig själv. Nu är det annorlunda, när man är hemma.

      Haha, javisst!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: