Åter i mitt Esse… nästan!

Så är jag åter vid mitt andra hem, det hem som jag fortfarande kallar hem-hem och som är så viktigt för mig. Utan sambo och sonen den här gången. Jag måste faktiskt erkänna att jag inte skulle ha orkat ha William med. Inte för att han är superjobbig, utan för att jag hade fullt sjå att resa själv. Magen spänner mot revbenen och Bu sparkar då och då mot urinblåsan. Det känns som när man är jättekissnödig och någon petar på magen som om den sade: Känns det nåt? Känns det nuuu då? 😛 Det var massor av folk på tåget under hela resan och sätena är inte riktigt anpassade för gravida, verkar det som. Nu känns det bättre igen, när jag fått röra på mig, duscha och inte bara suttit nerhasad i en halvmjuk stol.

Egentligen är det dumt att klaga, just nu har jag bara mig själv att rå om. Det är jag mycket, mycket väl medveten om. Även om jag känner mig som ett hårdkokt ägg, får jag vila när jag själv bestämmer och fortsätta sticka på min babyfilt. Och som vanligt blir jag kaffesugen mitt i natten, sjukt med sant. 😀

Ikväll har jag kollat på nypremiären av Parlamentet. Det är ett av mina favoritprogram genom åren, men nu var jag lite fundersam. Jag var inte alls nöjd med programmet, jag tyckte att komikerna inte fick det svängrum de kunde ha fått. Det var så mycket regler och saker de skulle följa; bokstäver, inte tveka och olika roller. Och varför fick inte publiken rösta? Det är ju alltid halva nöjet!

Ett tag var det superlugnt här hemma ikväll. Mamma var borta en stund, pappa snarkade på soffan, syrran somnade i sin säng och katten låg i stolen. ”Allt är nära, allt är långt ifrån”. Mysigt och lugnt. Jag passade på att duscha länge och smörja magen grundligt. Jag försöker febrilt förebygga fler bristningar (min största noja) men det går inte så bra.

Ute ligger det driver på driver på taket. Vi väntar på Det Stora Snöraset. Det lär verkligen höras. Jag gissar på mitt i natten, att vi väcks av ett vidunderligt brak från plåttaket! Det här är action när den är som bäst!

Dagens kattbild är tagen av J-syrran. Speciellt för dig, Annepauline, men också för er andra. 8) Han är förresten knäpp, Bambam, han låter som en fågel när han jamar!