Nämen…

Va glad man kan bli åt små saker! Allra längst ner på goodiebag:en (läs presentpåsen) som alla nominerade fick från Bloggprisgalan, låg en sminkpenna. Jag blev barnslig glad åt denna sak, eftersom det är sånt som jag också brukar använda då och då! 8)

Ikväll har jag plöjt genom en massa olika sockmönster. Det finns så många fina man kunde göra. Vad sägs om stickade baby-Uggs? 😀 Tyvärr klarar jag inte riktigt av den här nivån av engelska (som mönstret är på), eftersom det är stickmaskor och inte virkmaskor.

Däremot hittade jag det här superfina mönstret till knälånga babysockor! Historien bakom mönstret är följande:

”I början av år 1940 var Kerttu Latvalas mor, Terttu Latvala, på resa undan kriget med sin två månader gamla dotter. Tågresan från Vasa blev avbruten, spåret hade bombats sönder och reparationer pågick som bäst. Mittemot mamman och bebisen satt en pensionerad dam, som hade jobbat som handarbetslärare. Hon tyckte så synd om bebisen som inte hade några strumpor, varpå hon tog av sig sin hemstickade kofta och började dra upp dem. Av garnet stickade hon sedan sådana här sockor till barnet, medan reparationerna av spåret pågick.”

Historien tros vara sann och är tagen från den här sidan, där mönstret finns. Ravely har mönster även på engelska, om nån önskar. 🙂

Härligt, nu vet jag vad jag ska göra ikväll! Bara jag klarar av att sitta, jag har samma problem som när jag var gravid med William – det spänner och gör ont vid sidan av kroppen, i höjd med levern, när jag sitter eller står för länge. Plötsligt förstår jag varför tvillingmammor sjukskrivs i Sverige vid vecka 25.

 Jag gläds också åt Williams dagispyssel – de blir bara mysigare ju äldre han blir!

 Glädje är inte något som ramlar över oss, utan resultatet av ett medvetet sätt att leva.