Vagnar och blöjfritt

Jag såg att Pyssellisa hade bloggat om barnvagnar nyligen. Det fick mig att fundera på tvillingvagnar. Egentligen tycker jag att utbudet verkar ganska skralt, men det är bara vad jag har sett via nätet. Det är trots allt inte SÅ vanligt med tvillingvagnar – och då menar jag sådana de kan ligga i. Många använder ju dubbelvagnar när de har två barn som är nära i åldern, men då är det sittvagnar. Jag träffade faktiskt en mamma (+pappa) på bussen som hade en sån vagn och pratade med dem. De hade köpt en Carena i stil med den till höger, dels för att den var billig och dels för att den äldre tjejen skulle kunna sitta i vagnen ett tag till. Då behövdes en vagn med delad huv, så att hon rymdes under fast den lille behövde mer skydd.

Huu, det är svårt det här med vagnar. Men vi ska inte ha nån sån där Carena som på bilden, utan en mer stabil vagn. Och vilken bil rymmer tre bilstolar i bredd? Eftersom jag har gått in i vecka 16 nu, börjar man våga tro att det kanske går bra, man vågar planera lite mer. Vecka 20 har jag ett struktur-ultraljud. Det blir extra spännande. Jag kommer inte att kunna hålla mig att fråga om det blir tjej/kille eller dubbelt upp av nåndera. Jag tror i alla fall att det är tvåäggstvillingar, efter att ha studerat förra ultra-bilderna. De verkar ha egna fostersäckar. Min mage har förresten ”plattat till sig” och flyter nu mer ut åt sidorna än förut. Är de där ännu, de små liven? Ibland glömmer jag nästan att jag är gravid.

Jag är glad att William är så stor som han är. Inatt sover han första natten utan blöja. Han har länge varit utan på dagarna, men inte på nätterna. Han har klarat sig bra, blöjan är torr på morgonen, förutom när han larvar sig och inte vill gå på toa på mornarna. Då kissar han med avsikt i blöjan. Men om han inte har den, frågar han efter att få gå på toa.

En annan sak som oroar mig är att W är så otroligt krävande när det gäller uppmärksamhet. Ikväll var vi ute på gården hela familjen och W ville inte leka först. Nej, mamma eller pappa skulle gräva en grop åt honom, ”kan inte själv!”. Suck, jag gillar inte att kommenderas att vara lektant. Hemma är det likadant, mamma och pappa ska vara med hela tiden. Även om han blir större, kommer det där att innebära en drastisk förändring i vår. Att han måste göra mer saker själv. Jag tror faktiskt det är riktigt nyttigt, men en del av mig är orolig för hur man ska orka men tjat och gnäll över att man inte orkar göra samma saker med honom.