Om skolmaten
Jag har bloggat om det här förut, men känner att det är viktigt att ta upp det igen.
Ibland tycker jag att jag inte alls har mognat. Jag är superbarnslig, förtjust i alla möjliga prylar och leksaker, fast jag är mer än vuxen. Men något har hänt på vägen till 34, det märker man när man är i en blandad grupp med människor, där vissa är runt 20, 25 år.
En av tjejerna klagade idag på att hon inte kunde äta något på morgonen, hon mår alltid dåligt. Sen, fyra timmar senare, har hon fortfarande inte ätit nåt och fast vi får jättebra mat, vill hon inte äta.
”Kom och ät lite med oss”, säger jag och försöker få henne med. Varför vet jag inte, men hon väcker lite moderskänslor hos mig. Kanske delvis för att jag såg att hennes arm var täckt av (läkta) skärsår och hon verkar lite försiktig och så. Dessutom är hon lite överviktig, vilket inte alls är mitt problem eller min sak att bry sig om, men jag Anna Skipper-tankar och relaterar direkt till såna tjejer som varit med i ”Du är vad du äter”.
Sedan jag blev gravid blev maten ännu viktigare för mig. Idag slevade jag glatt i mig kinesisk köttgryta och ris, en massa olika sallad, zuccini, vattenkastanj och kål. Dessutom åt jag ett ungsäpple med lite kolasås och en boll glass till efterrätt och ett litet mörkt bröd. Jag tycker tallriksmodellen är alldeles ypperlig att efterfölja, om än knepigt.
Men den här tjejen – jag känner igen beteendet. Och jag önskar jag kunde hjälpa, fast det inte är min sak. Att äta en bra frukost startar ämnesomsättningen. Hon pratade om att gå och ta en macka och jag tänkte direkt på vitt bröd som lägger sig som en klump i magen. Undrar om hon är en sån som hinkar i sig en massa kaffe (som jag fortfarande anser är falsk energi, som Anna Skipper också säger), röker och äter en massa bröd, pizza eller godis på kvällen – eller går ut och festar.
Jag är tacksam att jag har kommit förbi det där! Jag äter inte alltid nyttigt, men jag vet att jag försöker. Speciellt när jag blir serverad, som nu. Varför är man då så dum att man inte äter, ens lite ris och bröd och grönsaker? Tjejen satt bara vid vårt bort, hon åt ingenting. Kanske jag har varit likadan, fast inte sådär. Mer kräsen har jag dock varit. Jag önskar bara jag kunde visa henne – och andra – att man mår bättre och orkar bättre med lite fibrer och bra mat i magen. 🙂
Bittes blogg 
Tänk att det för många ska vara så svårt att ha ett sunt förhållningssätt till mat. Att se hur andra reagerar på mat och situationer där ätande är inblandat väcker alltid många tankar hos en själv när det är så olikt det man själv står för och tycker. Ändå kan man sällan påverka! Och alla dessa dieter som lovar guld och gröna skogar… det enda jag tror på är att avdramatisera ätandet, inte förbjuda något (det är ju då man måsta ha det!) och använda sitt sunda förnuft, energiintag vs. motion…
Åh, så jag håller med dig! Jag kan inte förstå hur man kan klara sig en hel arbets- eller skoldag utan att äta ordentligt, och hur man kan låta bli att äta morgonmål. Jag skulle bli alldeles yr och konstig om jag inte åt riktig mat.
Som studerande får jag alldeles utmärkt mat för ynka 2,60 varje dag. Riktig mat, ordentligt salladsbord, och dessutom bröd, mjölk eller piimä om man vill ha. Vissa tycker att det är ”dyrt” att köpa lunch varje dag, men jag tycker tvärtom. En Snickers och en Battery är mycket dyrare, för att inte tala om att ta kaffe och tobak som lunch, och det man får för pengarna går inte ens att jämföra.
Jag brukar (brukade, jag bor inte i Åbo mera) cykla till skolan för att luncha också om jag inte hade några föreläsningar ibland, just för att det var så bra mat och så prisvärt:) Nu gör jag min praktik på sjukhuset, och får personallunch till studerandepris. Idag har jag t.ex. ätit kycklinggryta med ris och god sallad för 2,60. Det är ju en otrolig lyx att smidigt på jobbet eller i skolan få ordentlig mat till billigt pris!
Visst tycker jag att Du kan prata med henne, visa att Du bryr Dig; vad är det nu talesättet säger om att det tar (eller var det behövs?) en hel by att uppfostra ett barn! Håll Dig till dina ”moderskänslor” och försök påverka; allt för många skulle inte ens komma på att kunna hjälpa henne! Lycka till med projektet!