Hoppa till innehåll

Trägen

17 september, 2010

Idag är jag glad!

Äntligen har jag fått besked från Kela – det var inte jag som hade fel! Efter tre besvässkrifter. Kela hade redan ”förkastat” mitt ärende, som de själva skrev, men jag fortsatte till Besvärsnämnden i H:fors. När jag blev arbetslös hävdade FPA/Kela att jag sagt upp mig på olagliga grunder från mitt senaste jobb i Sverige – det som jag hade innan graviditeten. Jag sa upp mig för att jag flyttade med familjen hit till Åbo och sambon fick heltidsjobb.

Jag vet inte hur det tolkade det hela, men enligt Kela hade jag ”bott ensam i Sverige med min son medan maken jobbade i Finland”. What?! Det visste jag inte om. 😀 Det som rörde till det hela var min anställning i Sverige, som inte tog slut direkt när jag flyttade, eftersom jag fick mammapeng från Sverige.

NU är ärendet upprätt, två år senare. Jag fick beslutet idag och fick läsa det många gånger innan jag förstod svaret: ..//hon har haft en giltig orsak i lagens mening att lämna sitt arbete//… JAA!! Nu förstod de! Halleluja, amen och kors i taket! Det lönar sig att kämpa!

Jag skrev om detta på Facebook också. En vän tillade: ”Vad händer med de resurssvaga individerna som inte klarar av eller orkar överklaga?”. Det är en väldigt, väldigt bra fråga. Jag har satt ner flera timmar och ringt många samtal, för att veta om jag helt var ute och cyklade i mina antaganden. Nej, det var jag inte, det handlade bara om en massa missförstånd. Men vem hjälper de som är sjuka och inte kan formulera sig så bra? Ja, säg det. Samhället är inte byggt på att man ska vara svag.

Jag vill i alla fall säga till andra som kämpar för sin rätt på olika sätt:
Ge aldrig upp! Tro på dig själv, du vet att du har rätt. Rättvisan kommer fram till slut, på ett sätt eller annat.

5 kommentarer leave one →
  1. Profilbild för detenaochdetandra
    17 september, 2010 11:45

    Jag hade också föräldrapennig då vi flyttade från Sverige. Först nu tre år efter flytten, kommer jag att få mit fpa-kort. (Har fyllt i pappren förr men gav upp …) Och då vi hade flyttat så fanns det inga uppgifter om att vår son hade flyttat med oss från Sverige även om jag hade fyllt i allting rätt. Tänkte fpa att en ettårig pojke skulle bo ensam kvar i Sverige då föräldrarna flyttar? Varför ska det vara så svårt att flytta mellan de här två grannländerna? Skönt att det löste sig för dig. 🙂

    • Profilbild för Bitte
      19 september, 2010 02:08

      Ja, det där med att barnet bor kvar ensamt hände oss också, märkte jag, men det är ändrat! Jag fattar inte hur det blev så, precis som du sa!? Vi fyllde ju i allt när vi mantalsskrev oss här. Det måste ju ändå vara, som du säger, att många flyttar mellan Sverige och Finland, men när jag läser om vad folk skriver, verkar det ibland som om det är första gången myndigheterna är med om det.

  2. Profilbild för fammo
    fammo permalink
    17 september, 2010 04:28

    Skulle Du kunna börja hjälpa dessa människor på arbetsbasis på något sätt?

    • Profilbild för Bitte
      17 september, 2010 08:07

      Nej, jag kan inte. Alltför mycket är svårt och byråkratiskt och ofta på finska, en byråkratisk finska som jag inte behärskar. Och dessutom behöver man brinna för saker (och läsa juridik eller nåt) mer än jag gör.

Trackbacks

  1. Hemma i kylan |

Lämna ett svar till fammo Avbryt svar