Hoppa till innehåll

Piiip!

3 augusti, 2010

Jag har tappat rösten helt efter helgens förkylningar. Det är därför det har varit så tyst i bloggen… haha, nej jag skojar bara! Klart jag kan skriva i alla fall, men det är inget skoj att jag är utan röst.

 

Sonen fick 39-40° feber, som jag aldrig trodde skulle ge med sig. Eller utvecklas till hemska hjärnhinneinflammationer, kramper, magvirus och allt som de varnar om i nyheterna. Det konstiga var att han kräktes när febern gick ner, inte när den gick upp eller var hög. Fast en del barn gör väl så. Efter tre dygn släppte det. Själv lyckades jag dra på mig de andra, vanliga förkylningsåkommorna, som inte William fick. Nämligen halsont, ont i kroppen och sån där mysig pojkröst i tonårskris. Igår tappade jag rösten helt. Och idag, när sonen fick en massa fläckar, ringde vi till sjukvårdsupplysningen och fick bekräftat att det var tredagarsfeber han hade haft!

Så typiskt. Man har läst om det flera gånger, men inte kom jag att tänka på att det skulle hända just nu. Och eftersom jag själv blev förkyld, trodde jag det var nåt annat.

Mamma ringde: Hallå, hur är det?
Jag: ..krax, piip.. *viskröst*… kan .. *harkel* … inte pra-hata.

Jag vet, man ska inte viska, så jag försöker låta bli att prata helt och hållet, för det går inte. Har läst att det kallas för akut laryngit. Vilket coolt namn på en så vanlig och otrivsam åkomma:

Heshet. Ibland total afoni. Patienten är vanligen feberfri och opåverkad. I regel ingen smärta. Ofta torrhosta. Ibland lufthunger/dyspné. Behandling: Relativ röstvila. Ej viska. Rökstopp. Hostdämpande farmaka vid behov. Ej vanligtvis antibiotika.

Jag undrar om det har med mitt sjungande att göra, när jag så ofta blir hes numera i samband med förkylningar? Ifjol hände nämligen samma sak, att jag helt tappade rösten och olyckligtvis var jag i Sthlm då bara en dag och skulle träffa en bekant jag inte sett på flera år. Nu försöker jag spara på rösten, men det är otroligt svårt när William hela tiden frågar: ”Mamma?… Mamma?” och vill att jag ska svara. Sen tror han inte att jag hör, fast jag nickar.

Kvällens fotoprojekt handlar om skärpedjup. Jag fotograferar halvmanuellt och få ett smalt område skarpt. Det gick sådär.

 

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: