Skogspromenad och Falk

Det var inte bara latmaskande idag. Vi gick ut på en promenad/minilöprunda, hela familjen. William har visat ett visst intresse för att springa med pappa, så nu fick han vara ute och springa lite på en bit av joggningspåret. Sen gick vi hem via en av hans favoritställen, Stenstaden och kastade stenar i vattnet. Skulle det inte ha varit för myggen skulle det ha varit riktigt mysigt.

Han fick låna en av mina gamla digitalklockor, för att ha en ”lika som pappa”. Den hade inget batteri, men han tittade ändå på den med jämna mellanrum och talade om att han hade gått 107 meter. Och 189 kilometer, hundra-åttio-tusen! Sen rutschade han vid träningspunkterna, på lutande plan där man kan göra situps – tyckte att vi skulle hitta fler träningsställen. ^_^ Sen var det extra roligt när det stod siffror längs banan förstås!

Isaac och Milja fick vara ute på sin första löprunda, i vagnen.  Ett lätt sommarregn föll över oss, men det kändes lite som att kasta vatten på en bastu. Fast det var skönt att röra på sig. W byggde ord av sina bokstäver hela kvällen när vi kom hem och lekte att vår soffa är en segelbåt. Han byggde själv ordet Airisto, när jag bokstaverade. Tvillingarna fick åka med, han satt i ruffen och jag skulle sitta på toan. 🙂

Jag hann även se halva Falk-filmen, Leo Gaut, som var lite udda. Det var väldigt gripande. Kanske berördes jag extra för att familjen förlorade sin dotter. Och sin far. Och för att det var ett autistiskt barn inblandat. Och för att polischefen fick ta sin dotter ur kuvösen och allt var bra. Huu, jag klarar inte såna där känsloansamlingar längre. Mamma har alltid sagt att hon har svårt att se filmer där barn kan fara eller far illa. Nu förstår jag henne.