Ledsna ungar

Det är svårt att få något gjort när det är nån som skriker hela tiden. Sedan klockan fyra inatt är det nån av tvillingarna som gnällt, gråtit eller superskrikit. Jag har hållit Isaac i över tre timmar, lite från och till. Han är tyst några minuter och börjar om. Det skär i hjärtat när man inte kan trösta. Det som hjälper mest är att låta honom ligga på mage, på min egen mage/bröstkorg. Och det hjälper bara ibland. Det är ett mirakel att Milja lyckats sova när han skriker och omvänt. Fast jag lyckades faktiskt äta frukost så att de båda var tysta nästan hela tiden. Undrar om jag lyckas ringa tillbaka till mamma snart. Jag har väntat i en och en halv timme. Undrar om man blir immun mot skrik? Eller likgiltig?

—-
Lite senare: Va tusan?? Vi har inget varmvatten!? Hur tvättar man bebisrumpor utan varmvatten? Hmm, tillfälligt avbrott fick jag höra.

Solen skiner i alla fall idag och jag ska försöka gå orka gå ut med dem senare. Inte just nu. Gäsp. Det blir långa dagar framöver om det ska fortsätta såhär.

Ändå, på nåt sätt, orkar man. Av galenskap kanske. 😀 Jag storsjöng Vintern raaaasat ut bland våra fjällar åt bebblorna när jag såg att björkarn blivit gröna. Jag har kommit på ett sätt att mata båda och ha en hand ledig. Nöden är uppfinningarnas moder. 🙂 Och twinsen är fortfarande så utsöta så man bara måste krama dem och älska, fast de tutar som mistlurar! 8)