Luft och sånt
Vi hoppas på en tystare natt inatt. Visserligen handlade det inte om något superskrik, men det kändes som om båda jag och Mika var vakna hela tiden förra natten. Petade in nappar i små, ledsna munnar. Såja, såja. Var inte ledsen, mamma är här. Och pappa också. Trevade i mörkret, tände en liten Ikea Spöka-lampa och famlade efter trasor och täcken. Pappa tröstade storebror som vaknade och grät efter mamma, som satt fast med handen under bebisarna.
Små magar ska tåla mycket. Antingen är det för mycket luft som åker ner med mjölken eller för lite som åker ut. Eller nåt annat i mer fast form som borde komma ut. Jag tänker på de första dygnen efter snittet, när jag låg och led i mina kramper på sjukhuset. Om det är så ont små barn har det, då lider jag verkligen med dem.
Kvällen har varit lugnare och det tackar vi för. Mika och jag kom fram till att de som är ensamstående föräldrar borde få något slags Nobelpris eller ett tack från staten. Det är ju sjukt svårt! Att ha två gråtande tvillingar och en rebellisk liten treåring är lite svårare än man kan föreställa sig. Jag känner mig inte alls snäll mot William, men försöker ha tålamod, tålamod, de gånger jag är med honom själv. Ikväll badade vi. Han vill inte bada, han är rädd för att tvätta håret. Blä, jag som hade hoppats att han inte skulle bli rädd för att få vatten i ögonen. Så bra gick det.
Badandet blev kul i alla fall. Vi hämtade byttor i olika former och han öste vatten på mina ben och plaskade i baljan, som håller på att bli för liten åt honom. En plastkopp och en tvättboll kan vara ofantligt roliga. 🙂 Och efteråt är det extra mysigt med välling och handduksinsvepning. Jag fick till och med kamma hans hår, yihaa!
Tack fammo för dagens matportion, det var välkommet. 🙂 Ute fortsätter det regna och snöa. Jag känner mig helt insnöad och tappar dagar och tid på dygnet. Omdöme, kallas det visst. Och forsätter glädje mig åt lyckade rapningar och pruttstunder. Sånt är bebislivet. 😉
Jag funderar på om man kan tycka mer om ett (eller flera) av barnen under olika perioder. Favorisera, är det förbjudna ordet. Tänk om det är så, att man känner lite starkare för ett av barnen från tid till annan, sedan byter det om? Får man känna så? Är det normalt? Tabu är vad det är. Jag älskar alla mina barn, och jag älskar att säga ”alla mina”, fast det är våra barn och fast alla barn är ett lån av livet. Ett lån, ett ansvar, en gåva.
Bittes blogg 
Håller tummarna o önskar g’natt o alla sover gott. Kramar
pst vad de är gulliga 🙂
Önskar GOD morgon! vill inte störa tassar vidare ville bara se hur ni har det.Passa på att ”vila” på ditt/ ert sätt vid tillfälle.
Man tycker nog mera om vissa av barnen och sen byter det, Så är det!
Men summan blir på nåt vis ändå konstant 🙂
Och när de växer upp och blir vuxna, så kan man se alla deras personlighetsdrag och så fattar man varför man älskar den ena på ett sätt och den andra på ett annat, men ändå lika mycket. Om du alls förstår vad jag menar?!
Hoppas ni haft en skön natt!
Jag gick och lade mig ren 9 igår kväll, så fast vi vaknat lika många gånger som vanligt känner jag mig mer utvilad än vanligt
Jag har märkt att jag emellanåt tycker att det ena barnet är på ett sätt lite härligare än det andra, för att följande dag märka att det ändrat till tvärtom..;) Vissa utvecklingsskeden är ju bara så söta, tex tycker jag att vår 3-årings livsvisdomar är så otroligt gulliga, medan 5-åringen verkar lite lillgammal med sina teorier om universum och diverse andra konstigheter. Men man älskar ju barnen lika mycket tror jag, man bara tycker lite olika om dem mellan varven. 🙂
På tal om luft, våra barn hade mycket luftbekymmer som bebisar, och då hjälpte kolikmassage som de lärde ut på BB åt oss. Vi testade magdroppar några gånger, men massagen var flerfalt mer effektiv.
Hoppas ni får en bättre nästa natt!
Alla tre såå söta. Alla gånger är det inte lätt, men vem har sagt att det ska vara det heller? Visst får man ha favoriter bland barnen men helst inte visa det så den andre märker det( eller tredje ). Alla har de ju sina olika sätt och roligheter. Oberoende om man har favoriter älskar man dem lika mycket ändå, eller hur, det är ju ens kött och blod det är frågan om..
Ge dem lite Kuplanton om magarna kniper på dem, det nyttjar t om jag när min mage jävlas! Ha en bra helg 🙂
Vår dagmamma uttryckte sig ganska fint. Hon sade att det idag har varit ganska tungt att älska ert barn. Det var då vårt mellersta barn var inne i värsta 3 års trotset. Det är ju så det är. Alla älskar sina barn, ibland känns det bara tyngre än vanligt. Men som tur är, är trotset en naturlig övergående del i livet. Barn behöver storma runt lite för att verkligen lita på att de är älskade oberoende av vad som händer.
Precis som de andra kommenterat går känslorna i vågor. Ålder och olika faser påverkar mycket. Men som du själv sade är det tur att barn är så söta då de sover för annars skulle det vara svårt att orka. Fick själv fast mig att nästan hata mitt äldsta barn då tvåan var nyfödd. Hon bet, rev och kastade blickar som nästan kunde döda. Jag var så trött på henne och funderade på vem som kunde sköta henne ett tag. När jag plötsligt insåg att jag är den som är vuxen och måste bryta den onda stämningen. Kramar kärlek och ömma ord var lösningen (och lite tid att anpassa sig till den nya omställningen i familjen).
Kämpa på det löser sig nog bara du ger W lite tid:)