Kort, ljuvt, bittert
Det är tyst i huset. Tvillingarna sover, men det är snart dags för mating.
När jag var som mest ledsen och sömnlös och skrev i bloggen om tiden med William som bebis, var det nån som skrev en kommentar som löd ungefär:
”Det är tur att bebisar är så söta, annars skulle man inte orka”.
Så är det ju. Och man orkar för att man vet att man måste. Ibland bryter man ihop och så går man vidare. Det som förvånar mig mest är att jag kan sitta och glo på mina barn när de sover, fast jag har tid för annat. Hur kan små själar som för så mycket liv och som gör en så trött, vara en sådan källa till glädje och kärlek? Och hur kan de krypa ihop sådär av sig själva? Jag lade dem mot varandra, men inte ihop. De lustiga småtrollen. Och hur kan killen ha så mycket hår, som dessutom är så mjukt?
Underbara bebistid – den korta stunden, den bittra stunden, den ljuva stunden. Runebergs ord står sig bra än idag.
Bittes blogg 
Ljuvliga, ljuvliga ungar. Man kan ju inte annat än bli kär i dem!
😀 ❤
Vilka supersöta bilder, jag kan mycket väl förstå att du fastnar hos dem även när de sover. Vilken trygghet tvillingarna verkar ha hos varandra, märks att de har legat intill varandra i många månader redan.
Och jo, man orkar för att man måste. Lite tårar och sen samla nya krafter. Är också hemma med tre för tillfället (5 år, 2 år och 7 månader) och vissa dagar finns inga krafter alls men man tar sig igenom dem i alla fall. Andra dagar igen går som en dans. Men det piggar upp dagen att få börja den med att läsa din blogg, det finns så mycket glädje i det du skriver att man blir på gott humör och orkar själv mycket bättre!
Tack. 🙂
Det sägs ju att de har ett speciellt band redan från början. Hur det sedan utvecklas är väl lite olika. Men trygghet hittar de redan i varandra, det är helt klart.
Du har fullt upp, hör jag! Min systerson (den äldre) är fem år, de kan ha väldigt stark vilja i den åldern, men samtidigt vara rätt så roligt. Tvåårsåldern var en ren pest – William vaknade 05 hela den sommaren och vi gäspade oss genom mornarna. Huu. Tack för dina ord, jag ha noo komi på vem e er, rolit att du läser! 😀
Alltså dom är bara såå söta!!! 🙂
..och man klarar av det mesta när man är inne i det….!!
Voi tack. 🙂 Så är det!
Jag håller med de andra, vilka ljuvliga bilder! Nästan så att jag blir babysjuk.. ”ja kombä ju ti få langvänto på båånbåånä”!
Tack för fnisset! Ja, det är ett tag kvar, det är kanske tur det? Jag har däremot en känsla av att jag kommer att vilja behålla tvillingarna som ”bebisar” ganska länge, inte vilja att de växer upp!