Lampor och lurv

Vi borde bli sponsrade av Ikea. Med tanke på hur mycket saker som är därifrån, borde vi verkligen få nån utmärkelse eller reklamintäkter. ^_^ Ikväll satt jag och petade ihop en Knappa-lampa. Hjälp, hur ska man göra det här?! tänkte jag när jag öppnade paketet. Jag hade liksom tänkt mig att man skulle fälla ut den bara. Men det gick bra ändå. Den kostade bara 19,90 – ett perfekt exempel på att man får vad man betalar för. Fast fin blev den, och sprider ett mysigt ljus. Vi hade faktiskt ingen taklampa i vårt gamla vardagsrum, utan golvlampor istället.

Jag gjorde en extra sväng via rådgivningen idag. Mätte magen, lyssnade på Bu&Bäs hjärtljud, som ingen är väldigt nära varandra, så de är svåra att skilja sinsemellan. Efter nyår låg de som Yin&Yang, lite på varandra, den ena uppe och den andra nere i magen. Nu vet jag inte alls längre! De har möblerat om hundra gånger och det börjar bli svårare att skilja deras sparkar åt. Min mage mäter nu 33 cm, vilket betyder att jag snart är lika stor som en vanlig gravid tjej, med 40 fullgågna veckor. Eller nja, inte riktigt så stor än nästan. Det är lustigt, jag känner mig inte lika stor som jag var med William, fast jag sannerligen är det, för då var min mage liten. Nu är jag förberedd på att jag kommer att bli ännu större.

En tjej som var på praktik var med på rådgivningen och hon mätte mitt blodtryck på gammalt hederligt sätt runt armen. Men jag undrar verkligen om hon mätte rätt, för hon höll den där armgrejen spänd vääääldigt länge och blodtrycket var lågt. Fast jag har ju haft så förut (typ 96/67). I alla fall har jag inte högt blodtryck, min u-prot är normal, vilket sammantaget betyder att jag inte har nån förgiftning nu. Puh, skönt! Antagligen inte heller graviddiabetes. Imorron ska jag på sockerbelastning (som tar 2½ timme) för säkerhets skull. Det var faktiskt mitt eget val. Jag tycker det är bra med gratis tester.

Jag är glad att det har gått såhär bra hittills! Bu&Bä verkar friska och jag mår hyfsat. Men när man ska gå i stan märker man ganska snabbt att jag inte är som förut. Magen spänner och det drar i huden. Jag får sammandragningar ibland, då är det bara att stanna mitt på gatan och vänta ut dem. Idag köpte jag ett par nya vinterlurvar på rea, ett par som jag inte halkar ihjäl mig i (som mina gamla skor) och som fortfarande håller för vinterkylan och snön.

Rådgivningen pratade också om amning, förlossningsförberedelse och sånt. Det är svårt att veta något alls ännu. Det enda jag vet är att universitetssjukhuset, TYKS, tar över vid vecka 34, om jag går så långt – vilket jag hoppas på. Men det kostar att gå på kontroller där, nu är det gratis. I Sverige blir det kejsarsnitt för 50 procent av de som väntar tvillingar. Vi får se hur det går för mig, om Bu fortsätter växa med rasande fart eller hejdar sig. Just nu är det Bä som följer kurvorna, Bu som stuckit iväg och växer mera.

De rekommenderade också ett stödbälte, vilket jag skaffade. Det är faktiskt ganska skönt och mjukt. När jag gick till mamma-affären, hittade jag också en ny garnaffär (ny för mig), undangömd i en gränd! Hur har jag missat det?! 🙂 Sticka passar ju extra bra imorron, när man ska sitta och vänta på sockerproverna.