Flashback: Bloggpriset

Har ni tröttnat på att läsa om bloggpriset? I så fall kan ni gå vidare till en annan blogg. 😀 Jag har äntligen fått lite tid att sätta mig ner och samla tankar och bilder efter galan. Sh*t va det har varit intensivt. Och väldigt roligt! Och lite tungt. Igår satt jag på tåget efter att ha upplevt en gala med hästbajs på röda mattan, fått träffa nya roliga människor och knyta en del bekantskaper, fnittra med Daniel (han är faktiskt lika trevlig som han ser ut! Nej, roligare och fnittrigare. Det är klart, han är ju från Finnbyjin!). Ibland kändes det dock lite underligt: Här ska vi samlas – en skara bloggare som älskar att uttrycka i skrift – och sen mingla och vara sociala. Vi kanske borde texta till varandra, finna varandra i vårt rätta medium. 😉

Jag är faktiskt lättad över att jag inte vann Årets Blogg. Visst hade det varit skoj, men jag skulle inte ha haft nån lust med fler intervjuer just nu. Så, grattis Linn, du är värd dem! Däremot hade jag gärna tagit emot det där hederspriset, det hade varit skoj. ^_^

Innan galan såg det ut såhär. ”Mamma med håret” tar tåg kl 16.00 till Helsingfors, sedan lite taxi för att hinna i tid. Står och går runt på galan till lite efter 22. Susar tillbaka till järnvägsstationen, pratar om världens orättvisor med Daniel och går sedan till tåget, glad i hågen med en BigMac-måltid under armen. Hade det inte varit för ett par fylltrattar på tåget, hade resan hem varit skön. Jag njöt av att få äta och dricka och vila fötterna, tänkte på hur skön min säng är, och på att jag längtade och trängtade efter att få vila fötterna och ryggen!

OCH – på hur glad jag ändå var som fick uppleva galan. Jag tänkte också på Helsingfors. Förut har jag känt det som ”min stad”, mycket mer än Åbo har varit det, eftersom jag hade/har många vänner där. Nu kände jag att Åbo håller på att bli mer och mer ”min egen” stad. Min hemstad.

Jag måste ju passa på att låna en bild av Daniel också. ^_^ Tack tack! 😉

(varför ser jag ut som Caroline af Ugglas när jag flabbar? >_<)

Mingel och glitter!

.

Det är Linn som står bakom mig

 Vill ni se fler bilder, rekommenderar jag

X3Ms facebook-grupp eller Peppars galaglimtar (bläddra med pilarna, jag ser heeelt groggy ut på en bild för att jag blundar!).

Ett extra tack till Anna-Maria och Eva för det gemytliga sällskapet. Vi ses väl nångång igen? 😀

En av de roligaste sakerna med såna här tillställningar är goodiebags. Jag fick bland annat en snyggish axelväska från Ginatricot, en svart scarf från Only, kondomer (?!), intimvårdsprodukter (:D) och tygväskor samt en liten spegel med Korjaamos text bakpå.

Det har pratats om att det är lite av en ”inre krets” som träffas och pratar och nominerar varandra i det här sammanhanget. Det kan man ju inte riktigt undgå att märka det. Det blir ju så, Svensk-Finland är inte så stort. Man kan inte säga att det är nåt rätt eller fel, folk har alltid skapat sig egna grupperingar som de vill, oavsett om det är en liten eller stor grupp. Däremot förstår jag de som säger att det är svårt att komma in i de där grupperna. De som är med känner ju redan varandra och det är skillnad på kultur, beroende på varifrån man kommer, även inom ett så litet land som Finland. Intressant fenoment, faktiskt. Ank-akvariet, som en väninna skämtsamt kallade det. Sånt är livet.