Tycker inte om!
Jag ogillar skarpt när det anses vara fel att klaga på något som är ”självförvållat”. Som att vara gravid och skaffa barn. Så fort man ploppar ur sig ett barn, frånsäger man sig rätten att yppa så mycket som ett ont ord om att det är jobbigt med blöjor, skrik, nattmatning och uselt med sömn eller vad som helst som berör barnen på minsta lilla sätt.
Men hur i hela friden kommer det sig? Vissa har det lättare än andra och det är klart man själv blir avundsjuk om ens barn skriker, skriker och skriker, medans andra sover dygnet runt. Och endel personer klagar snabbare än andra, vad det än gäller.
Att få barn, att handskas med trots, att lära dem om livet – är det viktigaste och svåraste som finns i livet. Och det är oerhört viktigt. Det är också viktigt att kunna fortsätta vara individ samtidigt. Både mamma och människa. Att bräcka alla tabun, prata om sånt som vissa bara funderar på i smyg. Självförvållat eller inte, det är mycket som händer på vägen när man skaffar barn och många saker har man inte räknat med. Och då räknar jag bort alla sjukdomar och såna hemskheter onaturligheter som döden.
En glad mamma&pappa är en trygg och bra förälder. Ibland måste man få ventilera. Det är många gånger de tunga, krävande situationerna som gör oss till bättre människor – att ta sig förbi det och se att livet faktiskt är ganska coolt.
Bittes blogg 
Jag håller med dig. Före vi fick vår pojk så hade jag mest hört om hur ljuvlig småbarnstiden än. Vågar inte folk riktigt prata om hur jobbigt det faktiskt kan vara?
Är man gnällig då? Det är som du säger, man måste få ventilera, och bolla med andra som förstår.
Nu blev ju vår början annorlunda iom att han var prematur, men det var inte så lätt sen vi kom hem, förrän det blev lite rutiner på allt.
Men man blir många erfarenheter rikare. 🙂
Lycka till i fortsättningen med bu & bä.
Bra att tiderna”lite” förändras, tala och prata om det tunga,
för det är tungt att ha småbarn!! Så var det även på min tid, DÅ skulle man bara visa upp glada miner( helst) och hur var det inte då min mamma hade oss??Kunde själv inte dölja oron och tröttheten tog många ggr överhand.
Visst är vi Tacksamma och glada över våra barn MEN allt har en annan sida också, annars skulle vi inte känna lycka heller( tror jag)
Trött ja så in i djupet trött, det är man ibland, men ta emot lite”hjälp”
kan lätta betydligt och inte måste man känna JIPII hela tiden Bitte! God fortsättning!
mvh Tant Greta
En av de saker som är så bra med det du skriver…är att du säger vad du tycker.. så många tänker som du men vågar inte säga det högt..jag läser din blogg med glädje..kommer i håg hur det var när mina barn var små…
Tack Gulli! Och trevligt att du kommer ihåg och känner igen dig, sånt gör mig glad att veta. Ibland tycker jag att jag klagar lite för mycket, men jag väljer också att skriva om svåra saker, jag vill minnas sånt senare också.
Äntligen hann jag slinka in här och läsa lite!
Ja Bitte, du har så rätt, vi småbarnsföräldrar får tydligen inte klaga på något som har med barnen att göra. Och allra mest förbjudet är det visst att klaga på dåliga, sömnfattiga nätter. Som om det vore lag på att alla föräldrar ska sova halvtaskigt under de tre första åren. Det är så dumt att många (barnlösa) irriteras på våra ”klagomål”, som väl egentligen bara är försök att ventilera det som snurrar i hjärnan just för stunden. För vi tycker ju om våra barn över allt, men det betyder inte att vi måste tycka om att stiga upp fem, lyssna på gnäll halva frukosten och sortera smutstvätt halva dagen. Till all lycka är det inte så varje dag!
Det är intressant att läsa din blogg, du skriver så bra. Som journalist fastnar jag ofta för skrivfel som folk gör, men din blogg är skriven på ren svenska! Fortsätt så.
Tack Petra, du gör mig verkligen glad, innerligt! 8) Jag blev ingen journalist, som jag hade tänkt, men jag har min blogg där jag försöker odla det svenska språket och skriva rätt. Språk är intressant. En del finlandismer och andra otygsord smiter med ibland, fast med avsikt – för det mesta. Jag tänker med andra ord en hel del på hur och vad jag skriver, för att det är intressanta saker att fundera på.
Ja tack och lov är det inte alltid jobbigt. Man gör så gott man kan, man vill det bästa för sina barn. Däremot är det väldigt tungt, precis som du säger, att t.ex. gå upp tidigt. William hade en period när han var två, då han hela tiden vaknade klockan 05. Inget var roligt, det var så tungt att uppskatta de mysiga stunderna, när man var trött, trött, trött!