Rocksyster

Idag har vår kör deltagit i gudstjänst i Henrikskyrkan här i Åbo. Det är en lite annorlunda kyrka, jämfört med den traditionella som har ett halvcirkelformat altare. Den här ser mer ut som ett församlingshem och är gjort i rött tegel. En del av kyrkan är helt ny och ombyggd. Den har rätt bra akustik också.

Temat var skördemässa och tacksamhet för sommarens och hösten gåvor. Det var en fin predikan. Förr tyckte jag alltid att predikan var så långrandig, men jag vet inte om det var prästen som var bra eller om jag blivit äldre, men nu var det inte alls tråkigt.

Utanför skiner solen med full kraft och lyser upp träden och marken i de typiska, vackra höstfärgerna. Det är så fint. ^_^

Jag träffade en bekant i kyrkan, en tjej som jag senast såg år 1992. Jag kände igen henne, men mindes inte varifrån. Hon kom fram till mig efteråt och frågade om jag inte hette Britt-Marie och var på ett scoutläger i Österbotten -92. ”Du har inte ändrats mycket”, sade hon och jag log stort inombords. Hon såg också ut väldigt mycket som förut.

På just det där scoutlägret, som hölls i Närpes, var det mest yngre scouter som deltog, så vi äldre bildade en egen grupp. Jag minns det fortfarande, för vi fick en massa roliga (och lite svårare) uppdrag. Till exempel skulle vi bygga våra tält tre meter upp i luften och använda bara rep och träslanor – inget annat. Och det gick!

Ledaren kallade mig Rocksyster, det minns jag. Han var cool. Och jag var småkär i en kille från Syd-österbotten, men på den tiden fanns ju inte sätt att hålla kontakten, ifall man inte träffades igen. Håhååå, dessa minnen som ramlar över mig. Man blir nostalgisk. Det var en bra tid, scouttiden. Kanske det fortfarande är lite rocksyster i mig, när jag tänker bakåt. Lite barnslighet, lite vuxen, mer erfarenhet, men ändå en slags öppen lekfullhet som man kan dra nytta av när man har barn. 😀