Alltså huh huh, det är så petigt med dessa tandläkarinstrument och att se skillnad på dem. En har rundad udd, en annan bara en vass sida och de ska slipas på den rätta!

Twinsen leker kurragömmalekar, ofta tillsammans. ”Var är Isaac? Var är Milja?” är en av de absoluta favoritlekarna, speciellt för tjejen. Idag gömde jag en virkad Findus under kudden och fick göra det elva gånger till, för Milja tyckte det var så roligt. Fast hon visste att han var där hela tiden. Findus tappade ett öga och jag funderar på att virka en ny, rosa katt.

Isaac har förresten bytt pronomen. Förut frågade jag honom ”Vems är de här söta fötterna”, varpå han svarade ”Isaac!”, men nu säger han ”mej!”.

Och brudspirean slog ut, alldeles idag eller igår. Det känns extra somrigt!

Mamma, smaka soppa!

Ungarna har fått vara ute och blöta ner sig. Vi har gungat och rutschat i parken och det är fuktigt och konstigt varmt ute, fast mätaren bara visade 21 grader. Tentläsandet får duga nu, klockan närmar sig midnatt och jag bloggar från mobilen för att jag inte orkar fumla med bilder på datorn.

Den kommande veckan är vi i alla fall lite mindre panka, jag ska på skolningsdag, förutom själva skolan, vi har vårfest med dagis och en massa skoj på gång.

Jag undrar om det var fler än jag som tyckte det var svårt att rösta på en vinnare i ESC ikväll. Jag gillade Azerbadjan (… nej, det skrivs ju Azerbajdzjan på svenska!) med den där killen i glasburen! Cool låt, han blev ju tvåa. Hade aldrig gissat på Danmark. Jag blev lika förvånad när ”Fly on the wings of love” vann. Kanske det var så att andra fattade det före jag själv gjorde det.

Synd bara att Krista och gänget inte drog hem mer poäng, det hade hon verkligen varit värd. Och vad hade hänt om Yohio hade varit med och representerat Sverige – som folket önskade? Eller kanske var det som i Bulgarien, att man inte hade råd med nån lyxig semifinal, utan bara bjöd in ett par kända artister, som fick framföra tre låtar. Sedan vägrade de framföra den låt som folket röstade fram (och därmed kom de inte heller vidare till finalen). Det finns många intressanta detaljer angånde alla artister som medverkar!

Hur som helst, grattis Danmark och Emmelie, jag hejade mer på Island, men nu blev det ett annat nordiskt land och det ska vi vara stolta över!

Denna heta försommardag har varit fylld med en massa bra saker!
Jag hann träffa en vän från Jeppis, äta god lunch på Blanko, köra via Lankamaailma och klappa och prata garn med henne och sen köra iväg till dagis och hämta tre två-åringar. Eller ja, den ena är inte riktigt två än (eller hur var det nu, jag är inte riktigt säker). En riktig sötnos är hon i alla fall! Hon och Isaac synkade allra bäst, även om det gick bra att vara alla tre också.

William hade fått chansen att fly fältet och stanna hos fammo och faffa ikväll och det var kanske ett smart drag, så att vi vuxna hann med alla tre. De är snabba, men ingen av dem ställde till med nåt särskilt och jag är riktigt förvånad över att Julia somnade med oss på kvällen, fast hon aldrig har varit här förut. Och tänk va bra att ha tvillingutrustning hemma, med tallrikar, blöjor och rutschbana i vardagsrummet, det funkar bra på den här publiken. Även om de alla tre ofta ville ha samma leksaker, men så är det ju överallt.

Ett hastigt regn med åska smattrade ner över oss, när vi var ute, men ingen klagade. Efter ett tag for vi in i alla fall, regnet tilltog och det blåste. Ungarna klagade inte, men jag blev kall. ^_^

Det är också väldigt intressant att se hur olika och lika barn kan vara. I samma ålder, men liknande förutsättningar, dagis och sånt, men så olika till person. Sen är det väl ett faktum att vår skock av ungar här ganska högljudd, till skillnad från hur William var, när han var själv och twinsen är vana med att alltid ha varandra och fråga efter varandra. De stojar och har en massa bus för sig, som ofta smittar. Så Heidi, om du hör några nya ord, typ ”Den är MIN!” så vet du var det kommer ifrån! Skoj var det i alla fall, men inget man orkar göra varje helg. Eller vem vet, då kanske man skulle ha vanan inne.

Hej försommar – på riktig! Det är 17 grader när vi åker till dagis, en kort dag idag. Ikväll får jag testa på att vara trillingmamma.
På väg till dagis ser jag att körsbärsträden har slagit ut, underbaaart!

Igår var det en varm dag, med lång dagisutfärd för W:s del. Jag blev så glad och stolt när personalen berättade att ungarna hade fått beröm för att de betett sig så bra i bussen och när de var ute och gick, flera förbipasserande hade berömt dem! Det är de värda, dagisvuxna också!!!
Efter en lång dag både inne och ute, radade de upp sig framför TVn och stod faktiskt stilla (och tysta!) en stund utan att bråka.

Det har varit full rulle på kvällarna. Äntligen är alla friska. Milja hade vansinnigt roligt med en dammvippa och envisades med att kittla både mig och bröderna.

Och det här trollet borde jag kanske klippa lite snart. För jag-vet-inte-hur-mångte gången. Utanför vårt hus har djungeln växt upp igen och det är vårgrönt, björkgrönt med sena, sköna kvällar. Jag gav mig iväg på en liten löptur i den svala senkvällen (14 grader) men antingen har jag för dålig kondis eller dålig svettfunktion. Det är så varmt och jag blir tomatröd på en gång. Springer i skogen och sa hej till årets första myggor (kul – not!). I en backa joggar jag, eller försöker jag jogga förbi en gubbe som går. Det går så seeegt, jag kommer knappt förbi. Man kan inte spurta i uppförsbackarna, inte jag i alla fall och inte vid Nunneberget, det är så brant. Flås och stånk.

Jag kämpar mot mitt ego: det är så inne med att springa, det är så många som är bra, man borde springa så långt och så snabbt – och jag kan inte! Jag vet ju att jag inte behöver kunna, men jag känner bara att jag borde och då blir det fel. Det bästa är ju att röra på sig över huvud taget och inte jämföra sig med andra. Bara jag skulle få in det i min trånga skalle.

Dagens extra söta: Min lilla dotter. Fina lill-Miljan, du är alltid söt, men ibland bara extra mycket!

Plötsligt blev det grönt och somrigt. Inte ens björklöven har hunnit slå ut färdig. Klockan är över halv tio och det är ljust när jag kommer från vårens sista sångövning (fast vi har en liten avslutning nästa vecka också). Inte en molntuss på himlen.

Milja har klarat sig med att bara vara förkyld. Jag försöker hitta inspiration till att läsa och repetera inför vårens sista tent, som jag skriver om – igen – fast jag satte full poäng i den förra gången. Jaja, det blir inte exakt samma frågor, men det stör mig. Jag oroar mig för sommarlov och ungar. Kanske man borde hämta ut ett näve lyckopiller på en gång? De där pengarna som man så gärna skulle sätta på en resa, går åt till dagis. Vi har inte möjlighet att säga upp platserna, det kan ta så länge att få tre (eller minst två) nya. Stora W börjar ju i förskolan, men han behöver lite dagis innan det. Jag tror jag har nån vårdepression light eller så har jag bara tappat stinget för tillfället. Men fredagen ser jag fram emot, Heidi!

Isaac steg upp tjugo över sex i morse. Jag hörde honom prata med Milja och storebror, i den sistnämndes rum.
- Bajsonge, bajsonge.
- Neee, du får inte säga så, mumlar jag. Och han kommer sättande:
- Ingen panik mamma, ingen paniiik.

Milja och han har börjat bråka lite mer, de knuffas sinsemellan och tar saker, bara för att reta varandra. Ibland står de och munhuggs: ”Du e dum” ”Nee-e, du e dum”. Hur kan man allt sånt där, fast man bara är två bast?

Här kommer det:

Den här degen kan man ta med i en bunke på utflykter. Degen kan viras runt en pinne eller runt en tunn korv.

4 dl vatten
25 gram jäst
1 ½ tsk salt
1 tsk socker
1 msk torkad oregano eller basilika
2 dl riven ost
ungefär 10 dl vetemjöl + 1 dl för att forma och baka ut degen

1. Värm upp vattnet till ungeför 37 grader och lös upp jästen. Sätt i socker och salt och blanda.

2. Sätt till oregano, ost och vetemjöl, lite i taget och rör om. Knåda till en smidig deg.

3. Låt degen jäsa i en stor bunke. Om du är ute jäser den ofta under tiden man värmer grillen eller väntar. Ta med 1 dl vetemjöl, för att kunna forma degen och få den runt pinnen.

4. Dela degen i 10-12 bitar, mjöla händerna och forma långa stavar av delen. Rulla runt pinnen.
(Tips! Det här är lite knepigt. Om man gör alla pinnarna på en gång och låter dem ligga på ett fat, klibbar de ihop. De ska helst ligga fritt. Det gör inget om degen är lite geggig, den blir bra på grillen.)

Nån speciell tid finns inte utsatt för grillning, men vänd pinnarna ofta. Det tar några minuter på varje sida, beroende på hur varm grillen är.

********

Den här dagen tänker jag inte orera destovidare om. Den är slut, tack och lov. Jag är hemma för andra veckan i rad med snorigt/febrigt barn och håller på att gå i taket för att jag ser damm, skräp och leksaker överallt. Behöver miljöombyte och lite egentid, hur klichéartat det än låter. Imorgon har vi en räddande sångövning, som vi inte heller haft på länge. Det är inget fel på att vara hemma med ungarna, men jag måste få nån tid att städa upp emellanåt och att faktiskt hinna med våra skoluppgifter också. Jag hoppas och ber att Milja fortsätter vara feberfri, som hon var idag.

Det är också klart att vissa patienter kan vara mer våldsamma än andra, mer eller utan förklaring. Den vård de får idag är samma sak som den vård man fick för 20 år sedan, när folk hade feber. Med andra ord, man behandlade febern, men inte orsaken till den! Nu vet vi bättre och det ska gälla på andra områden än influensa och feber.

Det är dessa tankar som snurrat i mitt huvud ikväll, samt tankar på alla dem som inte kan fira en vanlig morsdag, för att de saknar sitt barn. Alla har det inte lika bra. Och alla kanske inte har fått bli mammor, som de har önskat. Eller kanske har de sin egen mamma i himmelen. En kompis sa det så bra:

En dag som denna, mors dag,väcker inte alltid positiva känslor. Jag önskar trots denna kommersiella dag, att alla skall ha en underbar dag och komma ihåg att ni är de bästa huruvida ni är mor eller inte. Värdet ligger inte inte i det du gjort och åstadkommit utan i det du är och står för.

Själv fick jag sova till nio, jag fick paket av twinsen på sängen (även om de ville ha armbanden med träkulorna tillbaka ^_^), Mika och jag har varit trötta hela dagen och gnällt på ungarna, som i sin tur varit lite rastlösa. Ja, det är ju sådär ibland. Man kan inte bestämma vilket humör ens barn ska vara på, oavsett vad det är för dag.

Imorron är det dagis och skola, det ser jag SÅ fram emot! Alla är friska och det är jag tacksam för, låt det förbli så, vi har en rolig vecka på kommande!

William hade gjort en tygkasse till mig. Han var så ivrig när han gav paketet, redan tidigare i veckan, att han talade om vad som fanns inuti, innan jag hunnit öppna. Men vad gör det. Och vilken perfekt kasse det blev, till mina noter! Han har gjort en labyrint på framsidan och jag diggar att han skrivit ”I am Will”, utan att veta om det.

]]> http://bittesblogg.com/2013/05/12/inte-sa-sjalvklart/feed/ 0 paradoxgeek presenten_1 http://bittesblogg.com/2013/05/11/lordag-med-flard-och-flakt/ http://bittesblogg.com/2013/05/11/lordag-med-flard-och-flakt/#comments Sat, 11 May 2013 19:14:12 +0000 Bitte http://bittesblogg.com/?p=10807 Läs mer →]]> Äntligen släppte Isaac feber och äntligen kom det lite mer värme! Det här är en sådan där dag då kameran är full av glada bilder, ungarna har fått stickor i händerna och små skrubbsår, men de är nöjda och glada och har vistats ute nästan hela eftermiddagen.

Morgonen var sval och disig. Det låg ett vitt täcke, som lindade in skogar med husen, och daggen låg kvar i vegetationen långt in på förmiddagen. Det grönskar på träden, allt knoppas, rabarbern sticker snart upp och det är skönt, skönt, SKÖNT med vår och försommar!

Milja var så lycklig när grannens katt kom över till fammo&faffa. Hon kvittrar, pratar, klappar och lägger sig på katten, som tack och lov är en mycket snäll variant. Isaac&William är också intresserade av katten, men inte på samma sätt som Milja. Förresten påminner den där lurvbollen, Misty mig om första katt. Den döpte jag till Cleopatra, för hon var så lurvig och ståtlig. Begravningen var också en av de finaste våra katter fick. Ett träkors med namn och vers, runda stenar i rad, blommor på en uppgrävd yta nere vid Esse å. Nu är hon en kattstjärna på himlen, som jag brukar säga åt William.

Ju längre det gick inpå dagen, desto varmare blev det. Det blåste lite svalt, men i solen var det gassande sommarvarmt.

Den här försommaren är den allra, allra bästa tiden på året. Man har liksom kvar sommaren. Fammo stod för biffar och korv, jag bakade pizzabröd och så dukade vi utomhus. Puh, det blev nästan för varmt i solen, för mig som inte är van. Jag kisade som en dåre och satt med keps på mig, för att inte bränna pannan – och för att se nåt. Men det var ett lyxligt problem! Milja och Isaac är lite snoriga, det fastnade sand och grus på deras kinder och vi torkade hela tiden.

Vår morgon startade hemma med vattenlek, bad av nappar och Angry Birds-figurer i handfatet på lilltoan – och fortsatte med mera vattenlekar utomhus, hos fammo. Och alla var faktiskt ganska torra, med tanke på hur mycket vatten de små hällde ut och hur mycket soppor och lerkakor det kokades.

Riktigt överens var de inte hela tiden. Vem skulle väl kunna vara det, när man är tre, som vill leka samma sak, i samma kärl? Milja har en speciell taktik, för att få som hon vill. Om man nekar henne något, vänder hon ner mungiporna och blir TOKledsen, som om man rivit hela hennes värld och lämnat henne ensam i hundra år. Ibland lägger hon sig ner på marken – mycket försiktigt – men för att visa hur arg hon är och hur ORÄTTVIST hon blivit behandad.

Hello grillsäsong och välkommen åter! De där pizzabröden blev ju jättebra, det var skoj. De är lite luriga att baka, degen ska jäsa som en vanlig bröddeg och är gjord på jäst, vatten, lite salt&socker och riven ost och basilika. Jag kan skriva ut receptet om ni vill, ni hittar det också i senaste numret av ”Leivotaan”. ^_^ Färskt, varmt bröd är alltid en höjdare!

Ikväll nattade jag två nybadade twins, Milja somnade som en stock. Hon la sina smala armar om min nacke och sa:
- Mamma kramas! fast det var hon som kramades.
Isaac ville inte sova, men fick ge vika för sömnen.
- Jag älskar dig massor, jättemycket, sa jag till Isaac (och Milja tidigare, men jag brukar turas om. Det tål att nämnas för rättvisans skull).
- Älskar du mig också?
- Hmm-m! sade han svagt och fortsatte i William-stil:
- Såkjart du är min kompis mamma. Såkjart!

* Att Allinol aldrig var ett alternativbränsle på riktigt, utan bensin med något explosivt tillägg.
* Att Max Axeltryck läckte olja och inte Bärgarn.
* Att det var Sarge som bytte ut bränslet i sista tävlingen och därför sprängde inte Blixtens motor.
* Att det finns en massa småfel/slarvfel i alla Blixten-böcker vi läser. Det är fel färg på bilar, missilier, fel motorbild av Big Boss och sånt.
* Att Grem och Acer tog ut alla Bärgarns skott, därför kunde han inte skjuta dem direkt, när han hängde i Big Bentley.
* Att skotisar kallas ”lemons” på engelska och därför var hela kasinot fyllt av citroner. (Embrace your inner lemon!)
* Att man blir lite smågalen av att se samma Kaars-kakkonen-Finni sju eller åtta gånger. Åtminstone om det är en film man inte tycker så mycket om.
* Att Isaac är vansinnigt fäst vid sin mamma, nu igen, och har svårt att somna utan mig. Det har två sidor det där…

Vad jag ännu inte vet:

* Varför Isaac har feber. Det är i alla fall inte öronproblem, inte heller visade snabb-CRP på nån infektion. Kanske han kvicknar till imorron. Han är ju jättesnorig och hostar, kanske man kan ha hög feber bara av det.